Flugfiske Archives - Fiskemagasinet.se

Fjällorna drog västerut och fick napp

fiskemagasinet — Mon, 20 May 2013 14:58:48 +0000

Ann-Marie Stålgren skriver själv om den trevliga fiskehelgen, Fjällorna drog västerut och fick napp. I slutet av augusti 2010 drog tio kvinnor i Sundsvalls fiskeförening Fjällorna till Östjämtland för att fiske under en helg. De gästade Ann-Marie Stålgren och Lillis Fastén stuga i Hällesjö och fiskade i fiskevårdsområdet där. Det blev fångst av abborre, gädda, harr och öring, och ett fint umgänge. Efter dryga timmens bilkörning från Sundsvall utmed väg 320, ligger det lilla samhället Hällesjö i Jämtland. Här är det inte bara vackert med sjön som breder ut sig utmed vägen genom samhället och den runda träkyrkan mitt i byn, det finns otroligt många fantastiska fiskevatten med. Det är just fisket som lockat Sundsvalls fiskeförening Fjällorna att fara dit under en helg efter att jag har berättat om mina fiskeupplevelser där vid vår stuga. Det speciella med Fjällorna är att det bara är kvinnliga medlemmar i föreningen så den här helgen kommer det att vara många ”fruntimmer” i olika åldrar med brinnande intresse för fiske vid många av de tjärnar, sjöar och forsar som Hällesjö fiskevårdsområde erbjuder. För att få bästa informationen om fisket bjöd jag in fiskeguiden Conny Karlin som berättade med stor inlevelse om hur fiskehelgen blir bäst. Vart man fiskar efter öringen och harren i olika forsar och sjöar, vilken vass storgäddan gömmer sig och vid vilken sjö den största abborren finns. Nu var det ivriga fisketjejer som inväntade nästa dags fiske. Övernattningen sker i en jaktstuga som ligger vid en fors som med sitt forsande vaggar Fjällorna till sömn. Gruppen delades upp i två delar där tre tjejer far till Backsjön, Harsjön och Myckelhällsjön för spinnfiske och sex tjejer till strömmande vatten för att flugfiska. Den grupp jag far med är de som skall flugfiska och vid Kvarna forsen blir det napp på både öring och harr. Även spinnfiskarna har fiskelycka och får några fina öringar som de filear och grillar. Alla får känna fisk i linan och det känns jättekul för hur det än är så kan jag ju inte lova napp för alla. En av tjejerna får känn på den öring som håller till i den lilla fors som finns nedanför den jaktstuga som de övernattar i. Spöet böjer sig rejält när öringen hugger på hennes fluga och hon kan se hur den kommer emot henne. Tyvärr så gör stenarna drillningen svår och precis när hon skall håva in öringen, släpper den. Men oj vilken fin öring det var! (Nu får jag chansen att kroka den när jag åker upp till stugan nästa gång.) Efter en hel dags fiske med fin fångst av öring, harr, gädda och abborre samlas alla nere intill Gransjön vid vår stuga. Där är elden i full fyr och all fisk läggs i folie och grillas. Alla är lyriska över hur otroligt vackert det är här och hur bra fisket har varit. Vilka fantastiska fiskevatten som Hällesjö erbjuder. Fiskehistorierna avlöser varandra och stämningen är gemytligt härlig. När klockan närmar sig 10 på kvällen hör vi hur regnet drar in över sjön och på några få sekunder fullkomligt vräker regnet ner. Trots att det bara är några få meter upp till altanen med tak är samtliga dyngblöta när de kommer upp. Under en halvtimmes tid kommer det 16 mm. Men inte hindrar det oss fiskare att fortsätta ha det trevligt inte. Vi satt där under taket och lyssnade till regnets smatter och såg ut över sjön där regnet dansade på vattenytan. Söndag och ännu en dag med strålande fiske och livsnjutning på hög nivå. Det är mycket nöjda Fjällor som packar ihop sin fiskeutrustning och beger sig hemåt mot eftermiddagen. Den här helgen ha gett många härliga minnen att plocka fram i vinter när kylan och snön ligger tjock på isen. Vid pennan & fotograf; Fjällorna drog västerut och fick napp; Ann-Marie Stålgren

Inlägget Fjällorna drog västerut och fick napp dök först upp på Fiskemagasinet.se.

Lycka och Vemod

fiskemagasinet — Thu, 04 Oct 2012 12:57:31 +0000

I detta fiskereportage, Lycka och Vemod i Fisketidningen tar Patrik Bergqvist från Rospiggen Fiske med oss till Gimdalen i Jämtland. Vägen hem genom ett höstvackert Sverige skapar inte den känsla man kanske borde ha. Luften är hög och klar, sjöar och älvar lyser i klaraste blått, lövträdens alla färger slår emot oss när vi åker längs tidernas väg. Känslan infinner sig inte, egentligen borde jag vilja stanna varannan kilometer och kliva ur bilen med min kameran för att fotografera detta färgskådespel. Men efter att ha skakat hand med vemodet i samma stund som jag stängde bildörren om mig på grusplanen utanför Kullagården, sagt hej då till hunden Wille, så låter jag det passera, som en njutning i nuet, men sen inget mer. Mina stunder i Jämtland och flugfiskesäsongen på öring och harr är över för detta året och det som nu syns utanför bilrutan är vår ”checker flag”, vacker men inte efterlängtad, en påminnelse om vad som väntar runt nästa krök av livet. Annat hade det låtit bara några dagar tidigare, då jag blundat för det annalkande slutet längs samma väg, fast då på väg mot någonting. Höstresan till Idsjöströmmen, en säsongsavslutning men i år också en födelsdags present från oss i fiskegänget till Blidö-Matte, en gåva han fick redan i våras och nu äntligen kunde lösa in. Vi landade i Gimdalen redan torsdagkväll och efter att ha inkvarterat oss så satte vi oss till bords med lite gott både i glas och på fat. Tidig kväll dock, då klockorna var ställda på väckning redan vid 06:30. En råkall dimma mötte oss när vi strax efter klockan 08:00 klev ur bilarna vid bron. För Nilsson och Mårtensson var detta första fisket i strömmen, men för Blidö-Matte hans 20;e år. Under tiden vi drog fluglinor genom spöringarna, valde flugor så började dimman lätta en aning och efter att ha skålat in starten med en liten laphroaig så började vi sprida ut oss längs den dimmbeslöjade ån. Nilsson slog följe på mig för att lära sig strömmen och kanske främst för att se var man kan vada och efter oss hade vi Granaten medans de andra spred ut sig längs kanten från vindskyddet och ner. I handen höll jag mitt nya Loop Cross S1, vilket jag kommer till lite senare, men redan i de första kasten så var jag hemma. I takt med att solen steg allt högre så letade sig enstaka strålar ner över och sakta väckte strömmen till liv. Strömstararna sjöng sin allra vackraste sång och gjorde vår morgon ännu lite varmare. Redan efter några få kast så stod det fiskare i strömmen med böjda spön och medans jag återutsatte en vacker liten öring med kritvita fenkanter så torkade en dagslända sina vingar sittande på min jacka. En höstmorgon, precis så härlig som jag skulle vilja ha många fler av. Vi fiskade oss nedströms och på ett av åns grundare partier så blir jag och Nilsson stående och titta på en vackert skådespel. Höstfärgade harrar stod nu i mängder nedanför våra fötter och åt av det som vi med våra vadarkängor rörde upp när vi vadade oss i kastläge. En harr i strömmande kallt höstvatten tillhör verkligen en av våra vackraste fiskar. Likt segel färgade i regnbågens alla färger, med tonvikten av djup purpur och asurblå vajade deras fenor av och an i strömmen bara någon halvmeter från våra kängor. Och med flugan sökandes över botten och efter att ha haft flera påslag så var det äntligen krokad fisk för Nilsson. Vi blev stående och fiska längs kanten och krokade fler både mindre och skapliga harrar kring 40-45cm innan det var dags att vända åter mot vindskyddet. Minuter blir lätt till timmar när man låter vardagens alla beskymmer försvinna bort och ersättas med ett korkhandtag, en lina och en fluga, det var redan dags för lunch. För planeringen kring maten denna resa stod Mårtensson och Granaten. Och det kan sägas direkt, det gick allt annat än någon nöd på oss, lyssna på det här. Första dagens lunch en goulashsoppa med topping av créme fraiche, till middag stekt kalv med ostöverdragen potatisgratäng och otroligt gott rött vin, förätt en tunnbrödrullad med gravad lax och skagenröra. Dag två och lunchen doftade gott emot mig redan någon meter från vindskyddet, ärtsoppa och punch och middag den kvällen var stekt lax i en färsk örtagårdskryddad sås med pressad potatis och även då ett väldigt gott vitt vin och till efterätt ostkaka med sylt. Grabbarna hade därmed satt pricken över det berömda i;et och det var bara för oss andra att stämma upp i ett fyrfaldigt mmmm;ande till bifall. Det blir fem harrar av fem möjliga helt enkelt. Eftermiddagens fiske var långt mera trögt än tidigare på dagen. Försiktiga vak syntes mot den blanka strömmen och några enstaka fiskar lyckades jag till slut locka att stiga till min torrfluga. Eftermiddag gick mot kväll och Granaten och jag dröjde oss kvar en stund längre nedströms än de andra för att njuta av solens skådespel, trädens gula färg gick nu mot gyllengul mot den himmlen som nu tornade upp en mörk illa varslande ton. Några enstaka regndroppar bildade ringar på vattnet och som på beställning så krokade Granaten fisk med regnbågen som fond under drillningen. Dag två började precis på samma sätt som dagen innan. Den låga temperaturen fick vattnet att släppa ifrån sig en lätt svepning av grå och kall dimma. Nilsson som lyckats bra morgonen innan stod nu på samma ställe med böjt spö redan innan jag klev i vattnet, och lyckades sätta ett fint pers medans jag stod bakom och fotade och filmade honom i aktion. Fast det är klart, alla fiskar han krokade kanske inte gjorde lika stort avtryck. En liten stunds morgonsol fick vi innan de mörka molnen från kvällen innan visade sin rätta sida och nu släppte ifrån sig ett kallt stilla regn. Regnet tilltrots så var jag ändå glad att blåsten höll sig borta. En efter en gav begav sig gänget mot vindskyddet och jag var väl den som tillslut höll ut […]

Inlägget Lycka och Vemod dök först upp på Fiskemagasinet.se.

Min första Skagitlax

fiskemagasinet — Wed, 24 Oct 2012 08:13:39 +0000

I detta fiskereportage, Min första Skagitlax i Fisketidningen, tar Jim Wennmark och hans pappa med oss på en fiskeresa till Skagit i Norge. Nya förutsättningar, nya möjligheter heter det ju. Det gäller bara att se dom. I mitt fall handlade det mycket om chansen till lite extra pengar att spendera på mitt flugfiske. Det nya jobbet kunde inte ha kommit lägligare. Laxsäsongen hade börjat lida mot sitt slut och jag hade, om sanningen ska fram, gått ganska länge och funderat på att investera i ett nytt flugspö. Men ekonomin hade väl inte riktigt tillåtit några större utsvävningar i och med husköp och lite sånt. Nu erbjöds chansen att jobba lite jour över jul och nyår och därmed också möjligheten att få in dom där pengarna som jag oavkortat skulle kunna lägga på det där flugspöt. Visst var det både drygt och tråkigt att inte kunna vara ledig över helgerna med va fan! Det var ju för en god sak. Även om inte alla i min omgivning såg det självklara i det hela. Julen och nyåret passerade och jag väntade på den 25:e som en rekryt väntar på muck. På löningsdagen satt jag mig i bilen efter jobbet och styrde kosan in till min favoritfiskebutik i Gävle. Det var det perfekta tillfället att snacka flugspö. Nästan ensam i butiken fick jag precis den tid och uppmärksamhet jag behövde. Efter lite diskuterande och provsvingande av diverse sköna spön föll valet på ett Hardy Swift 13-fot klass 8. En dröm i en spötub. Nöjd med köpet begav jag mig hem och placerade spöet långt in i garderoben bland all den andra utrustningen. Det var ju ändå inget fiske att bedriva och för att inte ångesten över att inte kunna fiska skulle bli allt för påtaglig så var det lika bra att gömma skatten ett tag till. Vintern och våren spenderade jag mycket framför datorn i vild jakt på information. Jag hade hört talas om nått för mig helt nytt, Skagit. Jag fullkomligt sög i mig all information jag kunde komma över. Kollade på youtube, googlade, pratade med vänner och bekanta som redan lärt sig tekniken. Allt pekade åt samma håll. Den här tekniken måste jag bara prova. Nu hade jag ju ändå ett spö som skulle fungera bra för den här tekniken så varför inte göra slag i saken? Sagt och gjort så blev det en tripp till in till favoritbutiken för att nu utrusta mig med en uppsättning linor och spetsar. Återigen nöjd med min investering for jag hem. Men nu var det hög tid att ta fram den där skatten som jag så väl gömt långt in i garderoben den där kalla vinterdagen. Då slog det mig! Om tre veckor går den årliga Norgeresan av stapeln. Tre veckor!! Hur i hela friden tänker jag??! Ska jag lära mig ett helt nytt sätt att kasta och fiska på bara tre veckor?? Dessutom kan jag ju inte leva efter älven dom där tre sista veckorna. Man har ju i alla fall jobb, familj och hus. Nåja några vändor hinner jag ju med. Så det jag hinner med att lära mig hinner jag. Resten får jag lära mig på plats, tänkte jag. Med facit i hand så hann jag med två dagar efter Dalävlen i Älvkarleby innan det var dags att åka till Norge. En dag av total frustration och ångest. Vad f-n hade jag gjort??! Andra dagen började väl ungefär som den första slutade. Dåliga kasst utan att egentligen veta vad jag gjorde för fel. Men allt efter som dagen led och jag nötte vidare så började kasten att bli bättre och bättre. Som tur var så bestämde jag mig tidigt för att bara inrikta mig på ett specifikt kast. Valet föll ganska naturligt på det så kallade Perry Poke-kastet. Med ny utrustning och ett halvdåligt intränat Perry Poke i bagaget packade vi, min kära far och jag, bilen för vidare färd mot Nordkringens vatten i Stjördalselva i Norge. Förväntningarna kunde inte vara högre. Det var en av de längsta bilfärder jag varit med om kändes det som. Trotts att jag så många gånger åkt denna väg så kändes det som en besvikelse varje gång vi kom ur en kurva eller över ett krön bara för att se att älven fortfarande lyste med sin frånvaro. Men så äntligen! Vid Meråker ser vi älven och den ser så fin ut. Perfekt vattenföring av vad vi kan se från vägen. Vi fortsätter med älven ringlandes utefter vår vänstersida i flera kilometer innan vi till slut svänger in på gården där vi sen flera år tillbaks har vårt boende. Alla bilar sluter upp och det är en procedur att heja på alla och utdela dom där obligatoriska gliringarna som hör till. Jag är grymt otålig. Jag vill ut efter älven snarast möjligt och bara få lägga ut min fluga i strömmen. Men först ska alla de sedvanliga ritualerna avklaras. Packning ska packas upp, rum ska fördelas (även om samma personer alltid sover i samma rum år efter år!), mat ska göras och ätas tillsammans. Missförstå mig inte. Jag gillar allt det där men just detta år är suget efter fisket några snäpp extra. Så efter nån timmes riggande och roddande så är det äntligen dags. Spöt är riggat, linor och flugor ligger i varsin ficka i vadarjackan och vadarbyxorna är på. Vi åker ner till älven för ett första försök. Vi blir tilldelade min favoritsträcka som förstasträcka. Kan inte bli bättre anser jag. Solen skiner och det börjar antydas om en fin sommarkväll. Jag sätter mig ner i båten som min far ska ro oss över till andra sidan med. Vattnet kluckar mot botten av den och nu håller fjärilarna i min mage på att hitta ut ur munnen på mig. Pappa knuffar till båten och kliver sen i han också. Vi är ute. Det behövs inte många årtag från hans vana roddararmar för att få in båten på den andra stranden. Snäll och uppmärksam som min far är så ser han nog hur pass sugen jag är att […]

Inlägget Min första Skagitlax dök först upp på Fiskemagasinet.se.