Spinnfiske Archives - Fiskemagasinet.se

Laxdrillar för hand

fiskemagasinet — Wed, 03 Aug 2016 08:19:38 +0000

I fiskereportaget Laxdrillar för hand får man vara med på att det inte alltid går som man hade tänkt sig vid fisket. Det var en regnig kväll när jag och en kompis bestämde oss för att åka och fiska lax. Jag stod redan i vattnet och fiskade när han kom till platsen där vi skulle fiska. Efter att ha slängt ett par ord till honom utan att få något svar vände jag mig om och såg att han stod med ryggen mot mig och talade i mobilen. I samma stund tog en lax min fluga och jag ropade: – Lax Oftast brukar jag gå upp med laxarna till en vik lite ovanför där vi fiskar, fast denna gång valde jag att gå neråt till ett annat landningsställe, vilket skulle visa sig var ett olyckligt beslut. För på vägen ner efter älven på en udde innan landningsstället, halkade jag på en sten som denna gång var riktigt halkig efter allt regnande. Jag och spöet åkte i backen och när jag reste mig upp märkte jag att det 2-delade laxspöet hade blivit 3-delat. Efter att ha tagit upp spöet märkte jag att laxen satt kvar på flugan. Då uppstod ett problem för när jag vevade upp lina drogs linan in i den nedre trasiga spödelen och det blev tvärstumt, vilket gjorde att jag inte kunde veva in någon lina. Väl på det nedre landningsstället började laxen att köra lite och försökte ta sig ut i strömmen. Jag backen då in en bit bland träd och ris för att få den i lugnvatten, när det nu inte gick att veva in linan. Efter att ha stått och väntat på kompisen en stund tänkte jag att han måste ha upptäckt att jag är borta även om han nu inte hörde mitt rop att det var lax på kroken. Döm till min förvåning kom han aldrig så jag lade ner spöet för att ta tag i linan och gick ner till älvkanten. Jaha, hur ska nu detta gå? tänkte jag. Jag tog tag i tafsen och drillade in laxen för att taila den, det gick bra fast när den var just så nära att jag kunde taila laxen vände den och simmade ut mot strömmen. Då släppte jag tafsen och greppade tag i sänket för att sedan ta tag i tafsen igen för att drilla in laxen. Detta upprepades en sex till sju gånger innan jag till slut kunde taila laxen. Kompisen stod i vattnet och fiskade när jag kom upp med ett 3-delat spö i den ena handen och en lax på 6,8 kg i den andra handen. Han var väldigt förvånad för som det nu var hade han varit ner två gånger till udden för att se om jag hade fisk på kroken. Men när jag hade backat in bland träden såg han mig inte. Han hade även sökt efter linan i luften vilket avslöjar var man står, fast nu när spöet var trasigt låg linan nästan längs backen så han såg aldrig någon lina i luften. Han berättade att han trodde att jag hade gömt mig för att göra något practical joke när han varken såg mig eller någon lina i luften när han var ner till udden för andra gången. Nu med facit i handen blev det ytterligare en rolig fisketur som man kommer att minnas för det är inte varje gång med laxdrillar för hand. Foto: Markus Forsberg Vid pennan: Laxdrillar för hand, Jan Johansson

Inlägget Laxdrillar för hand dök först upp på Fiskemagasinet.se.

Lyckat Laxfiske

fiskemagasinet — Fri, 18 May 2018 15:03:33 +0000

I detta fiskereportage, Lyckat Laxfiske i Fisketidningen, får vi vara med om svårslagen fiskeupplevelse i Torneåälv. Nu när man sitter och binder flugor till den stundade laxpremiären är det inte för inte att man minns tillbaka till tidigare fiskeupplevelser. Det finns speciellt en fiskesväng som jag ofta drömmer mig tillbaka till och det var fjol årets sista laxsväng, som verkligen var ett lyckat laxfiske. Vi var tre förväntningsfulla laxfiskare som åkte i säsongen elfte timme för att fiska lax i Torneåälv. Fastän vi alla tre hade haft en lyckad laxsäsong, var vi sugna på mer. Förväntningarna var ganska höga när vi åkte för att fiskeklockan skulle visa 4 fiskar, vilket är max enligt klockan. Vi hade bestämt oss för att ta en lång fisketur, dels för att det såg ut och bli den sista för säsong och att månen stod i fas för ett lyckat fiske. Väl framme så var vi snabbt igång med att fiska och det tog bara drygt en timme innan Kimmo fick en lax på 11,9 kg. Vi tyckte det var en stor lax för att vara så pass sent på säsongen, för oftast brukar man få laxar av den mindre modellen i juli. Efter ytterligare drygt en timme så small det på för Peder och han fick en lax på 12,9 kg. Så det var bara för honom att göra Kimmo sällskap på ljugarbänken, för om man har fått en lax så måste man vänta till klockan slår över till ett nytt dygn innan man får fiska igen. Det tog knappt en timme efter det att Peder hade fått sin lax så hade även jag en lax på kroken. Jag hade gett den för mycket lina när jag kom till värngropen, där man kan landa laxen. Jag släppte den därför igenom en mindre fors och gick neråt älven för att komma till ett nytt lugnvatten. En risk med och släppa den genom forsen så sent på säsongen när det är mindre vatten är att sänket kan sätta sig i någon sten så man tappar laxen. Halvvägs ner till lugnvattnet kände jag att det blev stumt i linan så jag befarade att mitt sänke hade satt sig i någon sten och att laxen hade kommit undan. Jag stod uppe på en slänt och sa till Peder: – Det är stumt, sänket satte sig nog bland någon sten. Peder som kom med håven gick nere vid vattnet och när han kom fram till linan sa han: – Ta det lugnt! För han såg att linan hade lindat sig runt en sten så han tog lös den och började reva in lina samtidigt som jag vevade in löslina, plötsligt hör jag Peder säga: – Den är kvar. Det var mer än vad jag trodde och hoppades på, väl nere i lugnvattnet så drog jag upp en lax på 15,9 kg vilket är personligt rekord för mig. När vi satt på bänken och väntade till att klockan skulle passera tolvslaget diskuterade vi varför inte laxen hade gått lös för mig. Vi har en teori att när laxen slutade känna spänning i linan så vänder den om för att fortsätta vandra uppåt i älven. Det låter som en teori som kan stämma fast hur som helst så satt den kvar. Peder berättade att när han revade in lina så misstänkte han att laxen simmade mot honom vilket stärker den teori vi enades om. Sen så började det småregna, Kimmo tyckte att vi skulle åka hem och komma tillbaka nästa kväll för att fiska över natten fast jag sa att då visar inte klockan 4 fiskar så vi beslutade oss för att stanna. Vid klockan två kom solen fram så det kändes lite skönare att fiska fast så många laxar hade inte kommit upp över natten. Efter ytterligare en timme lagade vi oss mat och då kom vi överens om att ställa in bromsen på våra rullar till max. För nu skulle vi inte låta de eventuella laxarna bestämma vart de skulle landas utan vi skulle ta upp laxen i värngropen på våra villkor. Fisket gick lite trögt det hade endast varit ett par påslag fast ingen lax på land under hela natten så vid klockan halv sex på morgonen sa Kimmo att vi skulle nog ha åkt hem. Jag svarade: – Ja med facit i hand skulle vi ha gjort det men vi väntar till klocka sex för då slår det om till bättre fiske igen enligt fiskeklockan. Nu ville det sig inte bättre att det var helt dött i älven och jag lyckades med att missta sänket vid tio minuter i sex. När jag kom upp till bänken så hade Sören Lejon kommit och jag sa till honom att skynda sig i med grejorna för klocka sex slår det över till 4 fiskar på fiskeklockan. Sören skrattade gott och sa du med din fiskeklocka samtidigt som jag tog beslutet att packa ihop när fisket hade varit så trögt under natten. Det hade bara hunnit gå tre minuter efter det klockan slog om till 4 fiskar innan Peder ropade: – Fisk! Väl i värngropen ville laxen gå ut i strömmen fast Peder drog tillbaka den och sa nu tar vi upp den. När jag såg den sa jag till Peder så har stor lax har jag aldrig håvat. Peder sa ner med håven så drar jag in den, när den var i håven hörde jag Peder förvånat säga: – Så stor trodde jag den inte var, laxen vägde 18,4 kg vilket även är hans personrekord. Väl tillbaka på sträckan där vi fiskar, tog jag Peders spö och skyndade mig att sätta på en ny tafs och en ny 6:ans krok nu när jag hade packat ner mina fiskesaker. Peder hade knappt hunnit väga in sin lax innan jag ropade: – Fisk! Så det var bara och vandra tillbaka till värngropen och när Peder böjde sig ner för att håva laxen hörde jag honom säga den är inte så liten den här också. Jag sa ner med håven så drar jag in […]

Inlägget Lyckat Laxfiske dök först upp på Fiskemagasinet.se.

Fiskeresa i Adolfström

fiskemagasinet — Sat, 19 Jan 2019 13:37:40 +0000

I fiskereportaget ”Fiskeresa i Adolfström” berättar Per-Anders Hamberg om en resa som han gjorde tillsammans med sina två söner i Arjeplogs fjällen. Stormbyarna pressade vår lilla båt obönhörligt mot de vassa klipporna. Inte ett roddtag fick missas för att vi inte skulle riskera att kapsejsa och sugas mot jokkens mäktiga utflöde ur fjällsjön. Då plötsligt hände det som inte fick hända…. Det började egentligen för snart 40 år sedan. Min far bjöd oss pojkar med på en fiskeresa till Arjeplogs fjällvärld. Resan och de fina minnena har följt mig under alla år. Så på något sätt föll det sig naturligt att jag tog med mina pojkar på ett liknande äventyr, samtidigt som jag var väldigt spänd på om jag skulle känna igen naturen som jag minns den. Vintern och våren ägnade jag till att förbereda resan. Flugbindning, inköp av utrustning, kastkurs i fluga för oss tre, bokning av transport och boende osv. Det blev, som alla vet, den varmaste sommaren i mannaminne. Hur skulle det påverka fisket i fjällen? Rapporter från Adolfströmsbloggen sa ändå att fisket var bra trots den stundtals tropiska hettan. Vi var överens om att vi hellre hade det varmt och skönt än kallt och blött. Och vem vill inte det? Bilresan gick via Junsele, Åsele, Vilhelmina och Sorsele. Vi passerade många vattendrag med extremt lågt vattenstånd så jag blev lite orolig hur det skulle se ut i jokken vi skulle fiska i. Helikoptern tog oss snabbt upp till fjällsjön, Gavvasjaure, där vi hyrt vår stuga. Skönt att slippa sova i tält. Under tiden som jag packade upp rodde pojkarna, Alexander och Kristofer, till en stuga lite längre bort för att hämta en utombordare vi fått låna. Kristofer sken som en sol när de kom tillbaka. Nytt pers på öring. Lovade gott inför fortsättningen. På kvällen fiskade vi i den övre delen av jokken. P.g.a lågt vattenstånd var det mycket svårfiskat, mest öring i de mindre storlekarna nappade. När det närmade sig midnatt fick Alexander ändå en vacker öring på dryga halvkilot. Maten fixad. Stektes och avnjöts direkt när vi kom till stugan. Dag två inleddes på sjön. Långedrag med spin´n glo fungerade utmärkt. Vi fick inga stora fiskar men desto fler, mest röding. Återigen fick Kristofer skina ikapp med solen då han aldrig tidigare fångat denna vackra fisk. Ibland stannade vi upp och kastade mot vak med Dynamiten i varierande färg och fick på så sätt upp några öringar. Vi praktiserade ”catch and release” då det var alldeles för varmt att spara fisken några timmar till det var dags att äta. Vattentemperaturen gjorde att vi var tvungna att se till att fisken återhämtade sig väl innan de lösgjordes från håven. Det var inget snack om att vi skulle få fisk hela dagen och kvällen så vi kände att vi inte behövde behålla några. Och så blev det, eller….? För att komma till tjärnen med ”storfisken”, som stugvärden tipsade om, var vi tvungna att passera jokkens utlopp i sjön och det gjorde vi med roddbåten. Vi drog upp den på stranden några hundra meter efter jokken och förberedde oss på en halvtimmes vandring till rödingtjärnen. Det var en lätt stigning och när vi kom längre upp i terrängen kunde vi konstatera att vi nog inte skulle klara oss från regnet som närmade sig från fjällen söder om oss. Regnet drog in men det var ganska lätt så vi fortsatte mot målet. Tio minuter innan vi skulle vara framme, och vi var på vandringens högsta punkt, drabbade regnet och åskvädret oss med sådan styrka att vi beslöt att ta oss hemåt utan att ha fiskat. Vi styrde kosan mot jokken för att om möjligt hitta ett vadställe för vi ville undvika att ta båten i ovädret. Men något sådant hittade vi inte, så det var bara att styra kosan mot båten. Blöta och stressade nådde vi den så småningom. Då, när vi precis skjutit ut den, slog ovädret till med full kraft. Vinden och vågorna pressade oss mot klippblocken som kantade stranden mot jokken. Jag ryckte och slet i startsnöret på utombordaren som bara hostade till och stannade. –”Ni måste ro grabbar!”, skrek jag med en aning panik i rösten. Båda sönerna tog i så det knakade i årorna. Stormen tog oss rätt i sidan och båten krängde från vänster till höger hela tiden, årorna var ena ögonblicket djupt i vattnet för att i nästa vispa verkningslöst i luften. Precis när vi tagit oss förbi de mest hotande stenarna utanför jokken skrapade det till i skrovet och vi fick tvärstopp. Vi hade rott på grund, en stenformation precis under vattenytan, båten krängde mer och mer och jag bedömde snabbt möjligheten att ta oss iland om vi skulle kantra, drygt 20 meter till stranden, medvind och förhoppningsvis snart grunt, det kan gå bra. När vi bara väntade på att nästa våg skulle välta oss vickade vi loss. Full fart framåt. -”Vi måste hitta ett sätt att ta oss iland, vi orkar inte ro mycket längre!” utbrast Alex frustrerat. Tillfället yppade sig strax. Bakom en klippudde hittade vi lite lä där vi, med stor lättnad, kunde dra upp båten för att fortsätta till fots. Genomblöta men upprymda av att klarat oss helskinnade plöjde vi fram genom videbuskarna. Det dröjde inte länge innan jag fastnade med stöveln i en buske och sakta, baktung av ryggsäcken, lade mig på rygg i videt, sprattlande som en sköldpadda. –”Farsan, sluta filma som Neymar!” Hånad blev man av yngste sonen minsann. Vi garvade stort. Det blev frystorkat till middag den kvällen. 3:e dagen. Prognosen från yr.no var lovande. Lite lätt regn på förmiddagen skulle följas av växlande molnighet. Vi gick upp före lunch, ca 45 minuters vandring med 180 meters stigning upp till Ribasåive, ett fjäll 911 meter över havet. Nedanför breder Ribasjaure lockande ut sig och i fonden härskar det majestätiska Svaipa. Alex har riggat sin kamera för lite fina foton när de första regndropparna faller. Plötsligt hörs ett sprakande och knastrande ljud från Kristofers kolfiberspö, åskan aviserar sin ankomst. Vi slänger från oss […]

Inlägget Fiskeresa i Adolfström dök först upp på Fiskemagasinet.se.

Semesterfiske

fiskemagasinet — Wed, 25 Sep 2013 16:15:01 +0000

Joel Jonsson berättar om sitt semesterfiske i detta fiskereportage. Frågan var, skulle vi åka? På solsemester eller upp till norrland och för att fiska lax. Svaret var enkelt och självklart för mig, två veckors laxfiske i Vindelälven uppe på Gargnäs/Fåstrand fiskevårdsområde. Det hade redan vid denna tidpunkt gått upp över 15 000 laxar i älven. Jag hade varit uppe förra hösten och lyckades då landa 16 stycken laxar. Min ända tanke var när jag åkte upp hur skulle jag kunna slå det? Hösten i år var verkligen fin och det var nästan perfekt fiskeväder under alla dagar som jag var där. Älven låg stundtals alldelens blank där sländor och andra insekter landade på ytan, vilket i sin tur lockade en och annan fin harr upp att äta på dessa långa fiskesträckor. När jag kom fram så tittade jag ut på älven och njöt av skådespelet så jag ville genast ut och prova min lycka så jag skyndade mig att göra i ordning mitt spö. Det var fina fiskar som var i farten med dess breda ryggar och kraftiga stjärtar. Man kunde även skymta en och annan lax som hoppade. Första dagen började med två stycken laxar, den första på ca 4.5 kg och den andra en hona på ca 6 kg, vilken fick åka tillbaka för här måste alla honlaxar återsättas. De följande dagarnas fiske var mycket bra och efter sex dagar så skulle min sambo åka hem och hade jag landet 14 laxar. Så med sju dagars fiske kvar kände jag att chansen att uppnå mitt mål, att landa fler än ifjol, skulle ha en stor chans att uppnås. Samtidigt så höjde jag ribban och skulle verkligen försöka få en riktigt stor lax också. Efter 13 dagars fiske med många timmar vid älven och med flera hårda strider och luftakrobatik insåg jag att i morgon så går färden tillbaka till Stockholm. Samtidigt som jag kunde konstatera att målet som jag hade satt upp var uppnått, förutom att den riktigt stora laxen inte hade huggit på mina saker. Men den tar jag nästa gång jag åker upp och jag var hursomhelst väldigt nöjd med mitt semesterfiske för på 13 fiskedagar hade jag landat 28 laxar alla mellan 2-11 kg. När jag väl var hemma så kollade jag upp hur många laxar som hade gått upp i älven, det var mer än 16 000 laxar. När jag sen lade mig för att sova så slog en tanke mig, varför är det inte fler som fiskar på en sådan vacker och fin fiskeplats som även är lättillgänglig. Därefter somnade jag gott som en lycklig fiskare och drömde mig tillbaka till laxsele.se » Vid pennan; Semesterfiske; Joel Jonsson. Fotograf; Semesterfiske; Joels Sambo

Inlägget Semesterfiske dök först upp på Fiskemagasinet.se.

Johans TaunoLures levererar

fiskemagasinet — Sun, 20 May 2018 10:45:31 +0000

Johan är en fisketokig betesbyggare från Norrköping. Han driver sitt betesbyggande under namnet TaunoLures som är kända att leverera. Hans pappa var född i Finland, därav det finsk-klingande namnet som han även bär själv som andra namn. Hans gör sina beten i trä och då mestadels i ek, fast han sätter även sågen i andra träslag, lite beroende på vilket typ av bete som han ska göra. Han har kommit fram till att en av fördelarna att arbete med olika träslag är dess olika densitet för en del behöver viktas procentuellt mer i buken än andra beten. Målet med hans beten är att man ska fånga så många gäddor som möjligt och då inte nödvändigtvis inte bara stora gäddor. Han gör sina beten utefter hur han själv vill fiska. Hans favoritfiske är grunt över grynnor, intill eller till och med igenom vassen. Det blir fantastiska hugg när betet glider fram strax under ytan. Att få fram den rätta formen, vikten och utseendet som Johan själv vill ha det är en lång process för varje nytt bete. Det är väldigt viktigt vart vikten sitter, hur mycket varje bete ska viktas samt hur betet ser ut, alla dessa parametrar spelar in för hur betet kommer att röra sig. I dagsläget har Johan 4 varianter, ett klassiskt jerkbait som han kallar TL1, alltså TaunoLures 1, ett tailbete med sin breda profil funkar kanon som siluettbete, talen gjuter han också själv. Den kallar han TLT2, TaunoLures Tail 2. Nästa variant är ett swimbait/vevjerk som har en snabb s-kurva vid vanligt invev, vid vevstopp ställer den sig med sidan och ger gäddan möjlighet till att inhalera alltihop, den fick namnet TLS, TaunoLures Swim. TLS:en går även utmärkt att jerkfiska. Sist, och minst, ett nytt bete med paddel istället för tail, klart roligast att fiska riktigt grunt så den vaggar rejält och går jättelätt att fiska på det djupet man vill. Den har fått namnet TLP7, TaunoLures Prortyp nr7, eftersom det är den 7e viktningen som gav bäst resultat. Bilder, Johans TaunoLures levererar, Johan Lehtonen Text; Johans TaunoLures levererar, Johan Lehtonen, bearbetning Jan Johansson

Inlägget Johans TaunoLures levererar dök först upp på Fiskemagasinet.se.

Ebba visar vägen vid premiärfisket

fiskemagasinet — Thu, 10 May 2012 13:07:36 +0000

I detta fiskereportage, Ebba visar vägen vid premiärfisket i Fisketidningen får vi följa med Ebba och hennes familj på premiären i klubbsjön. Jag bestämde med min äldsta dotter att vi skulle åka på premiärfiske efter regnbåge och att vi skulle smita ut tidigt så att dem andra inte vaknar. Detta tyckte hon var jätte spännande. Vi satte kl på 04:35 så att vi hinner dit i tid då starten gick kl 06:00. Vi körde kl 05:20 hemifrån. Kanon väder och laddade var vi. På plats ca 05:45 så var det mycket folk som hade samlats runt sjön/ Lite förmycket folk. Starten gick och fisket var trögt. Mycket trögt. endast 2-3 fiskar landades första timmen. Inte så konstigt kanske när 150 drag helt plötsligt börjar plaska……. Vi var där bara ca 1,5 timmar och fikade sen åkte vi hem. Lite avkoppling på förmiddagen sen skulle vi prova lyckan på ett annat ställe. Jag riggade upp en jigg och kastade ut draget så att ebba kunde veva in och bara några kast senare så säger hon. ”PAPPA DET NAPPAR!! ” Tjohoo.!”. Jag tittar ner i vattnet och genast ser jag att hon fått på en stor abborre. ”Bara ta det lugnt” sa jag. Ebba kämpar. När den kom in till kanten så kunde jag landa hennes livs första Abborre och ingen dålig sådan. Grattis Ebba! En Abborre på ca 5hg. Efter foto fick den simma tillbaka. Yihiii sa Ebba. Efter vi hade fiskat en stund fick vi avbryta fisket för att äta lite mat. När vi vilat lite och ätit så provade vi fiska en stund till. Napp igen!! Denna gången en liten regnbåge som var urstark och gjorde flera rus. Ebba var jätteduktig! Tillslut kunde vi landa hennes livs första regnbåge på ca 0,8 kg . Fin matfisk. Hon vågade inte hålla denna då den var sprattligt. Tyvärr ingen bra bild på detta. Nu ville hon fånga en Abborre igen. Så vi kastade på och bara efter ett par kast så kom det en stor Abborre och jagade betet men fastnade inte. UHhhhhhh den var nästan dubbelt så stor som den förra abborren!! Aj då sa Ebba. Men vi ger oss inte. Några kast senare säger Ebba! ”PAPPA!! NAPP!!”. En ännu större Abborre sitter och den rusar ordentligt. Bra tryck i den. Mamma står och pratar i telefonen jämte och när hon ser hur stor Abborren är så lägger hon på luren. för att fotografera fisken. När den kommer in till kanten så landar jag en fin romstinn Abborre till Ebba på ca 7-8 hg. Grattis Ebba! 4,5 år gammal och har redan landat 2 Abborrar över halv kilot! Imponerande, Grattis Ebba. Efter vi tagit en drös med bilder fick även denna fina Abborre simma hem. Nöjda och glada kunde vi gå och fika medans småsyskonen sov middag. Rolig tur och stolt pappa var jag nu. Detta var stort för mig. Foto & Text: Ebba visar vägen vid premiärfisket, Daniel och Patricia,

Inlägget Ebba visar vägen vid premiärfisket dök först upp på Fiskemagasinet.se.

Fiskestilar och Klädmode vid Laxfiske

fiskemagasinet — Fri, 06 Jul 2012 13:49:41 +0000

I detta fiskereportage, Fiskestilar och Klädmode vid Laxfiske i Fisketidningen får man nästan kaffet i vrångstrupen. Vid laxfiske får man se en rad olika fiskestilar och även ett och annat klädmode som gör att man blir lite förundrande ibland när man sitter på ljugarbänken. I Matkakoski längs Torneåälv där jag fiskar lax så får man ta upp den lax per dygn. När man fått en lax så hamnar man på ljugarbänken tills klockan slår över till ett nytt dygn, då får man fiska igen om man vill. När det kommer till fiskestilar så finns det de som har full broms på rullen och de som inte har någon eller väldigt lite broms på rullen när de fiskar. Jag tillhör kategorin som har nästan full broms på rullen givetvis gör det att man tappar en och annan lax fast samtidigt får jag upp en och annan lax som de som har lite broms på rullen hade tappat. En kompis till mig som heter Ronny Andersson har sin broms på rullen så lätt att det alltid blir och springa ner till Ronnysviken för att ta upp laxen. Han har till och med fått en vik uppkallad efter sig (läs ett tidigare reportage om Ronnysviken), den ligger ett flertal hundra meter nedanför värngropen där de flesta andra tar upp sin lax. En rolig sak händer alltid när Ronny ropar: – FISK! Då är alla väldigt snabba på att ta upp sin mobil och låtsas att den ringt eller så låtsas man göra sina naturbehov allt för att slippa springa med Ronny till Ronnysviken. Även de som redan har fått en lax och sitter på ljugarbänken och har håvjour gör det. Fast till slut så är det alltid någon som får dåligt samvete och går ner till Ronnysviken och hjälper Ronny med och håva in laxen. Sen när det kommer till klädmode så trodde jag att vid laxälven fanns det inget klädmode. Men döm till min förvåning så verkar en del laxfiskare vara modemedvetna vid sitt laxfiske. Det upptäckte jag en dag när jag redan hade fått en lax och satt på ljugarbänken. Kaffet, det höll jag på att få i vrångstrupen för där stod Ronny och fiskade och hade sina hängslen bakom häcken som det syns på bilden. Det klädmodet med att ha sina hängslen hängande bakom häcken trodde jag var förbehållet tanter i den övre medelåldern eller småtjejer som hade så för några år sedan på sin skiddress. Det jag alltid har ställt mig undrande till det modet är. Varför köpa en byxa med hängslen om man ändå ska ha hängslena hängande bakom häcken? Hur som helst springandes ner till Ronnysviken med sina hängslen bakom häcken så är Ronny en duktig laxfiskare som det går att se på Laxtoppen och Lax & Öringsbilder under Foton på Fiskemagasinet.se Text & Foto: Fiskestilar och Klädmode vid Laxfiske, Jan Johansson

Inlägget Fiskestilar och Klädmode vid Laxfiske dök först upp på Fiskemagasinet.se.