Sportfiske Archives - Fiskemagasinet.se

Martin fick monstergäddan på kroken

fiskemagasinet — Fri, 09 Mar 2018 18:22:40 +0000

Detta fiskereportage handlar om när Martin fick monstergäddan på kroken och sprängde 15 kilos gränsen med råge. Martin var ute med sin teamvän Jonas och nötte på en djupkant utanför en lekvik. Fisket hade varit trögt med endast några mindre gäddor. Men plötsligt får Martin ett bättre hugg som böjer spöet kraftigt. När gäddan bryter ytan blir det helt tyst i båten. Hon är sjukt grov och har längden med. Efter några grymma rusningar kan Jonas håva henne. Det blir jubel i båten och lyckan är total. Salmo Sweeper satt fint i mungipan och gick lätt att lossa. På mattan mäter hon in 124 cm och hon är riktigt grov med en enorm buk. Hon väger in på hela 15,85 kg och det blir kramkalas i båten. Vilken start på 2018. Martin har lyckats med ännu ett mål, nu är 15k g vallen sprängd. Martin drillade monstergäddan med Ifish softbait spö och rullen Ifish 307 L från Bios. Betet var en Salmo Sweeper 17cm i färgen pike. Vid pennan; Martin fick monstergäddan på kroken; Martin Petersson Fotograf; Martin fick monstergäddan på kroken; Teamvännen Jonas

Inlägget Martin fick monstergäddan på kroken dök först upp på Fiskemagasinet.se.

Laxdrillar för hand

fiskemagasinet — Wed, 03 Aug 2016 08:19:38 +0000

I fiskereportaget Laxdrillar för hand får man vara med på att det inte alltid går som man hade tänkt sig vid fisket. Det var en regnig kväll när jag och en kompis bestämde oss för att åka och fiska lax. Jag stod redan i vattnet och fiskade när han kom till platsen där vi skulle fiska. Efter att ha slängt ett par ord till honom utan att få något svar vände jag mig om och såg att han stod med ryggen mot mig och talade i mobilen. I samma stund tog en lax min fluga och jag ropade: – Lax Oftast brukar jag gå upp med laxarna till en vik lite ovanför där vi fiskar, fast denna gång valde jag att gå neråt till ett annat landningsställe, vilket skulle visa sig var ett olyckligt beslut. För på vägen ner efter älven på en udde innan landningsstället, halkade jag på en sten som denna gång var riktigt halkig efter allt regnande. Jag och spöet åkte i backen och när jag reste mig upp märkte jag att det 2-delade laxspöet hade blivit 3-delat. Efter att ha tagit upp spöet märkte jag att laxen satt kvar på flugan. Då uppstod ett problem för när jag vevade upp lina drogs linan in i den nedre trasiga spödelen och det blev tvärstumt, vilket gjorde att jag inte kunde veva in någon lina. Väl på det nedre landningsstället började laxen att köra lite och försökte ta sig ut i strömmen. Jag backen då in en bit bland träd och ris för att få den i lugnvatten, när det nu inte gick att veva in linan. Efter att ha stått och väntat på kompisen en stund tänkte jag att han måste ha upptäckt att jag är borta även om han nu inte hörde mitt rop att det var lax på kroken. Döm till min förvåning kom han aldrig så jag lade ner spöet för att ta tag i linan och gick ner till älvkanten. Jaha, hur ska nu detta gå? tänkte jag. Jag tog tag i tafsen och drillade in laxen för att taila den, det gick bra fast när den var just så nära att jag kunde taila laxen vände den och simmade ut mot strömmen. Då släppte jag tafsen och greppade tag i sänket för att sedan ta tag i tafsen igen för att drilla in laxen. Detta upprepades en sex till sju gånger innan jag till slut kunde taila laxen. Kompisen stod i vattnet och fiskade när jag kom upp med ett 3-delat spö i den ena handen och en lax på 6,8 kg i den andra handen. Han var väldigt förvånad för som det nu var hade han varit ner två gånger till udden för att se om jag hade fisk på kroken. Men när jag hade backat in bland träden såg han mig inte. Han hade även sökt efter linan i luften vilket avslöjar var man står, fast nu när spöet var trasigt låg linan nästan längs backen så han såg aldrig någon lina i luften. Han berättade att han trodde att jag hade gömt mig för att göra något practical joke när han varken såg mig eller någon lina i luften när han var ner till udden för andra gången. Nu med facit i handen blev det ytterligare en rolig fisketur som man kommer att minnas för det är inte varje gång med laxdrillar för hand. Foto: Markus Forsberg Vid pennan: Laxdrillar för hand, Jan Johansson

Inlägget Laxdrillar för hand dök först upp på Fiskemagasinet.se.

När isen ligger tjock

fiskemagasinet — Thu, 15 Jan 2026 10:48:27 +0000

Isen låg tjock och klar över sjön när morgonljuset sakta silade ner mellan träden. Det var en krispig vinterdag då kylan bet i kinderna men löftet om röding höll humöret uppe. Jag, Markus och Ari drog våra pulkor över isen, lastade med pimpelspön, termosar, pimpeltält och våra portabla ekolod som vi hoppades skulle ge oss ett övertag. Vi stannade till över ett djup som Ari kände igen sedan tidigare. Vi borrade oss varsitt hål, och Ari sänkte ner givaren till ekolodet. Skärmen började genast visa bottenkurvan och svaga ekon som rörde sig strax ovanför. ”Där har vi dem”, sa han nöjt. Med ny energi slog de upp sina pimpeltält, som stod som små färgklickar mot det vita landskapet. Inne i Markus tält lyste ekolodsskärmen bredvid hålet i isen. Han justerade känsligheten och såg hur en båge långsamt steg mot hans pirk. Hjärtat slog snabbare. Samtidigt hördes vindens sus mot tältduken och isens dova knäppande. När rycket kom var det distinkt, och snart kunde han dra upp en vackert rödfärgad röding som blänkte i pannlampans sken. Ari använde ekolodet mer metodiskt. Han testade olika djup och såg hur fiskarna reagerade på rörelserna. Ibland följde de pirken hela vägen upp, ibland vände de i sista stund. Hans tålamod gav resultat, och innan lunch hade han fått flera fina fiskar. Jag däremot stirrade mest fascinerat på skärmen. ”Det är som ett tv-spel”, skrattade han, även om nappet lät vänta på sig. Vid lunchtid samlades vi mellan tälten. Vi satt på renskinn, drack varm soppa och studerade ekolodets inspelade djupkurvor medan solen fick isen att gnistra. Samtalet rörde sig mellan teknik och tradition, om hur ekolodet hjälpte men hur känslan i handen fortfarande var avgörande. När eftermiddagen gick mot sitt slut hade även jag landat min första röding. Vi packade ihop tälten, stängde av ekoloden och drog pulkorna hemåt. Sjön låg åter tyst bakom dem, men minnet av dagen – ljuden, bilderna och fiskarna under isen – kommer att följa med oss länge. Bilder & text: Jan Johansson

Inlägget När isen ligger tjock dök först upp på Fiskemagasinet.se.

Varför är Fiske Ett Populärt Minigame i Tv-spel?

fiskemagasinet — Sun, 11 May 2025 20:22:36 +0000

Fiske är något som i århundraden har förknippats med lugn, tålamod och naturens skönhet. Något som dock kan betraktas som lite underligt är att många tv-spel valt att ta denna till synes enkla syssla och göra den som en älskad del av ett flertal moderna tv-spel? Det är inte ett fenomen som är i enskilda isolerade fall, nej nej, detta inträffar i allt från ikoniska titlar som The Legend of Zelda och Animal Crossing till rollspel som Final Fantasy XV och Stardew Valley. Fisket är inte en huvuddel av spelet utan snarare ett litet sidospår som blir avkopplande. Dagens artikel kommer att göra en djupdykning (pun intended) ner i fiskevärlden och undersöka varför det har blivit en så populär komponent i tv-spel och vad det är som gör det så tilltalande för spelare världen över, så häng med! En oas av lugn En av de allra självklaraste anledningarna till att fiske blivit ett populärt sidouppdrag i tv-spel är på grund av att det ger spelare en chans att varva ner från vad som ofta är ett intensivt tempo. Många av dagens spel präglas av action eller äventyr vilket är synonymt med strider, uppdrag och snabba beslut. Fiske blir en smakbrytare som erbjuder en lågintensiv aktivitet där spelaren kan sakta ner och andas. Detta märks även hos casino där fiske har blivit ett populärt tema i slotsspel. Det blir något nytt som bryter av från alla blinkande ljus och hektiska tempo. I The Legend of Zelda: Breath of the Wild exempelvis kan Link ta en paus från att bekämpa monster för att kasta ut ett bete vid en stilla sjö. Denna kontrast mellan högoktaniga moment och fiske skapar en balans som gör spelupplevelsen mer varierad och tillfredsställande. I spel som Animal Crossing är fiske en viktig del av den avslappnade spelmekaniken. Spelare kan vandra längs stränder eller floder, kasta ut linan och vänta på napp medan de njuter av spelets lugna musik och charmiga miljöer. Detta gör fiske till en meditativ upplevelse vilket är särskilt tilltalande i en tid där många söker digital avkoppling från vardagens stress. Enkelhet med djup Fiske Minigames kan vara enkla att starta men de kan komma med ett överraskande djup. Det är väldigt simpelt vad gäller spelmekaniken – kasta ut linan, vänta på napp, veva och håva in fisken – något som alla gamers kan göra. Det finns dock spel som tar detta lite längre och adderar ytterligare komplexitet för att göra fisket mer underhållande. I Monster Hunter: World kräver fiske tajming och strategi för att fånga vissa fiskar, medan Red Dead Redemption 2 simulerar realistiska rörelser och miljöfaktorer som påverkar fisket. Sociala och kreativa inslag Fiske är också något som ger spel utrymme för kreativitet. I Minecraft exempelvis kan spelare fiska efter allt från fisk till magiska föremål, vilket uppmuntrar experimentation. I The Sims 4 kan fiske leda till att spelaren bygger en samling eller till och med utvecklar en karaktär som fiskare. Denna flexibilitet gör att fiske kan anpassas till olika spelstilar och preferenser. Teknologiska framsteg Teknologiska framsteg har också gjort fiske minigames mer engagerande än någonsin. Moderna spel använder avancerad grafik och fysikmotorer för att återskapa vatten, fiskars rörelser och till och med väderförhållanden. I Red Dead Redemption 2 känns varje kast realistiskt, med detaljer som hur linan böjs och hur fisken kämpar. Samtidigt har utvecklingen av haptisk feedback i kontroller, som i PlayStation 5s DualSense, gjort att spelare kan känna spänningen i linan eller vibrationerna från ett napp. Detta förstärker känslan av att vara “där”. Mer än en gimmick Fiske som minigame i tv-spel är mycket mer än en gimmick – det är en perfekt blandning av avkoppling, belöning och kreativitet. Dess förmåga att erbjuda en paus från spelets intensitet, kombinerat med enkla men djup spelmekanik gör det tilltalande för en bred publik. Lägg till nostalgiska och kulturella kopplingar, sociala inslag och teknologiska framsteg, så blir det tydligt varför fiske har en så stark plats i spelvärlden.

Inlägget Varför är Fiske Ett Populärt Minigame i Tv-spel? dök först upp på Fiskemagasinet.se.

Utrustning du behöver till isfiske

fiskemagasinet — Sun, 14 Apr 2024 17:42:04 +0000

Många anser att isfiske är ett underbart sätt att njuta av naturen under vinterhalvåret. Vill du också komma igång med isfiske finns det en del saker du behöver för att isfisket ska bli bekvämt, roligt och inte minst säkert. Låt oss titta på vad som är viktigast för ett lyckat isfiske. Basutrustning för isfiske Att ägna sig åt isfiske är något som passar både vana fiskare och nybörjare. Det är dessutom en rolig hobby som inte måste bli alltför dyr. Du behöver dock mer utrustning än bara ett fiskespö för att isfisket ska fungera. Innan du ger dig ut på isen finns det en del tillbehör som du bör packa med dig. En bra basutrustning underlättar fisket. I första hand bör du se till att du har en bekväm och rymlig väska. Vill du slippa bära kan det även vara en god idé att skaffa en släde som du kan dra över isen. Till ditt fiskeäventyr måste du givetvis ha med dig grundläggande fisketillbehör som spö, bete, fiskelina och något att förvara din fångst i. Du behöver även packa med följande lista: Varma kläder som vantar och mössa Något att sitta på Kompass Ficklampa Powerbank för att ladda mobilen Ytterligare nödvändig utrustning Nu när vi har gått igenom det mest grundläggande som du behöver när du ska ut och fiska på isen kan vi gå in på övrig utrustning. Utöver vanliga förnödenheter och fisketillbehör kräver isfiske också en del övrig utrustning: Verktyg för att mäta tjockleken på isen En isborr så att du enkelt och säkert kan göra hål i isen Isskopa för att hålla hålet fritt från is och snö Isdubbar som hjälper dig att ta dig upp om du skulle hamna i vattnet En spöhållare kan göra fisket mer bekvämt och underlätta fångst av väldigt skygg fisk Gasolvärmare som värmekälla Online kan du hitta allt för isfisket och få din isfiskeutrustning levererad direkt hem till dig. Tips för extra värme – isfiskeskydd Visst finns det fiskare som tålmodigt väntar in sin fångst utan skydd mot snö och kalla vindar. Ett tips till dig som vill göra ditt isfiske så bekvämt som möjligt är ändå att skaffa ett isfiskeskydd. Det kan vara i form av en vindskärm eller ett isfisketält. När du monterar upp ett isfisketält kan du till exempel placera det rakt över ditt fiskehål, för att vara helt skyddad mot väder och vind. Isfisketält finns även i olika storlekar, så att du kan ta med dig en vän eller partner.

Inlägget Utrustning du behöver till isfiske dök först upp på Fiskemagasinet.se.

230 cm Hälleflundra

fiskemagasinet — Wed, 18 May 2016 17:05:32 +0000

I fiskereportaget 230 cm Hälleflundra och mycket, mycket mer här i Å, Lofoten berättar Johan Mikkelsen historien om jätteflundran. Veckan har varit en riktig blåsig, regnig och allmänt tuff vecka för våra gäster. Mycket av tiden har vi legat och krigat i vågorna utanför campen. Men så fort vi fick chansen i lördags så kämpade vi oss ner till sydspetesen av Lofoten. Först tänkte vi testa storsejen i strömmen där jag möter upp båt 7. Tyvärr kunde vi ganska snabbt konstatera att det är för farligt att ligga här och fiska så vi bestämmer oss för att fortsätta till några andra intressanta flundraplatser där båt 7 redan hade fått 3 flundror tidigare under dagen. Väl nere så hör vi att de landar ytterligare en flundra runt metern. Vi nöter på trots regn och vind. Tillslut hör jag från båt 7 igen att de precis har säkrat en stor flundra. Jag som inte ligger långt ifrån ber mina gäster att veva upp och sätta full spätta bort. När vi närmar oss ser vi en fisk som utan tvekan faller in i kategorin monsterfisk. Jag hoppar över och möter en kille med knallröda kinder och ett leende som sträckte sig från öra till öra. Jag gratulerar Fredde till drömfisken och vi mäter den ännu en gång för att fastställa längden i den skumpiga sjön. Tillslut har vi den – 230 cm hälleflundra. Vi kollar hälleflundratabellen och får en uppskattad vikt på 168,6 kg. Sedan kollar jag på fisken och ser hur buken buktar utåt likt en höggravid kvinna. Vi slår fast att den här väger minst 170 kg utan att behöver överdriva. Fisken högg på en Crazy Daizy 400gr i färg ”Robo Cod” riggad med Curly Tail från Westin-Fishing. De beräknade fighten till 5 till 15 min – de andra hann precis veva upp sina spön och göra sig redo med kveitekroken när de fick syn på flundran. Jari Saarinen stod redo med en viss nervositet inför landningsögonblicket, men kroken sätts perfekt i underkäken och succén var ett faktum. Fredde’s Dynamic Boat 20-30 lbs fick verkligen bekänna färg när han maxade utrustningen för att lyckas få upp den så här snabbt. Värt att tillägga är att Fredde gör ca 2-3 fiskeresor om året till våra camper och har verkligen snöat in sig på just hälleflundrafisket, så inte nog med att det är många timmar bakom den här fisken utan en stor portion ”Try & error” innan han lyckas hitta medicinen. I lördags den 14 maj så hände det som han länge drömt om! Efter fotografering så märkte jag flundran med en ID-tag i forskningssyfte och sedan fulländade vi upplevelsen med att se henne simma ner i djupet igen. Förhoppningsvis är det inte sista gång vi ser denna madame, på återseende. Både jag och mina kära kollegor på Nordic Sea Angling vill passa på att gratulera Fredrik Näslund till en av de största hälleflundrorna som någonsin har fångats i Nordic Sea Anglings historia. Nu till de övriga fisket: Båt 5 lyckades även de landa 5 hälleflundror i lördags med största på 128cm vilket också är ett kanonfiske. I söndags hade vi också vår första dag med lite bättre väder dock med vindar mellan 6-7m/s. Men vi kämpade oss ut till yttersidan Lofoten med siktet inställt på lite torskfiske. Tyvärr var tajmingen fel med tidvattnet så fisket upplevdes som ganska svårt men ett gäng torskar runt 15 kg landades och vissa båtlag fick också uppleva grymt sejfiske med toppar uppemot 14 kg. Själv så skulle jag guide 3 sköna lirare som bara hade bokat 2 dagars guidning då det var deras första fiskeresa till Nordnorge. Tyvärr var tajming så dålig att dessa två dagar hade vi extremt dåligt väder men med en lovande väderleksrapport så fick jag övertalat dom att köpa nya flygbiljetter för att kunna få en heldag med fint väder. De var ganska lättövertalade och det visa sig bli succé. Vi fångade torsk upp till 15 kg, sej upp till 9 kg samt en flundra på 110 cm samt en på hela 128 cm. Snacka om att checka av allt på en dag. Varmt välkommen till Å i Loften, där allt kan hända. Vid pennan: 230 cm Hälleflundra, Johan Mikkelsen

Inlägget 230 cm Hälleflundra dök först upp på Fiskemagasinet.se.

Fiskeresa i Adolfström

fiskemagasinet — Sat, 19 Jan 2019 13:37:40 +0000

I fiskereportaget ”Fiskeresa i Adolfström” berättar Per-Anders Hamberg om en resa som han gjorde tillsammans med sina två söner i Arjeplogs fjällen. Stormbyarna pressade vår lilla båt obönhörligt mot de vassa klipporna. Inte ett roddtag fick missas för att vi inte skulle riskera att kapsejsa och sugas mot jokkens mäktiga utflöde ur fjällsjön. Då plötsligt hände det som inte fick hända…. Det började egentligen för snart 40 år sedan. Min far bjöd oss pojkar med på en fiskeresa till Arjeplogs fjällvärld. Resan och de fina minnena har följt mig under alla år. Så på något sätt föll det sig naturligt att jag tog med mina pojkar på ett liknande äventyr, samtidigt som jag var väldigt spänd på om jag skulle känna igen naturen som jag minns den. Vintern och våren ägnade jag till att förbereda resan. Flugbindning, inköp av utrustning, kastkurs i fluga för oss tre, bokning av transport och boende osv. Det blev, som alla vet, den varmaste sommaren i mannaminne. Hur skulle det påverka fisket i fjällen? Rapporter från Adolfströmsbloggen sa ändå att fisket var bra trots den stundtals tropiska hettan. Vi var överens om att vi hellre hade det varmt och skönt än kallt och blött. Och vem vill inte det? Bilresan gick via Junsele, Åsele, Vilhelmina och Sorsele. Vi passerade många vattendrag med extremt lågt vattenstånd så jag blev lite orolig hur det skulle se ut i jokken vi skulle fiska i. Helikoptern tog oss snabbt upp till fjällsjön, Gavvasjaure, där vi hyrt vår stuga. Skönt att slippa sova i tält. Under tiden som jag packade upp rodde pojkarna, Alexander och Kristofer, till en stuga lite längre bort för att hämta en utombordare vi fått låna. Kristofer sken som en sol när de kom tillbaka. Nytt pers på öring. Lovade gott inför fortsättningen. På kvällen fiskade vi i den övre delen av jokken. P.g.a lågt vattenstånd var det mycket svårfiskat, mest öring i de mindre storlekarna nappade. När det närmade sig midnatt fick Alexander ändå en vacker öring på dryga halvkilot. Maten fixad. Stektes och avnjöts direkt när vi kom till stugan. Dag två inleddes på sjön. Långedrag med spin´n glo fungerade utmärkt. Vi fick inga stora fiskar men desto fler, mest röding. Återigen fick Kristofer skina ikapp med solen då han aldrig tidigare fångat denna vackra fisk. Ibland stannade vi upp och kastade mot vak med Dynamiten i varierande färg och fick på så sätt upp några öringar. Vi praktiserade ”catch and release” då det var alldeles för varmt att spara fisken några timmar till det var dags att äta. Vattentemperaturen gjorde att vi var tvungna att se till att fisken återhämtade sig väl innan de lösgjordes från håven. Det var inget snack om att vi skulle få fisk hela dagen och kvällen så vi kände att vi inte behövde behålla några. Och så blev det, eller….? För att komma till tjärnen med ”storfisken”, som stugvärden tipsade om, var vi tvungna att passera jokkens utlopp i sjön och det gjorde vi med roddbåten. Vi drog upp den på stranden några hundra meter efter jokken och förberedde oss på en halvtimmes vandring till rödingtjärnen. Det var en lätt stigning och när vi kom längre upp i terrängen kunde vi konstatera att vi nog inte skulle klara oss från regnet som närmade sig från fjällen söder om oss. Regnet drog in men det var ganska lätt så vi fortsatte mot målet. Tio minuter innan vi skulle vara framme, och vi var på vandringens högsta punkt, drabbade regnet och åskvädret oss med sådan styrka att vi beslöt att ta oss hemåt utan att ha fiskat. Vi styrde kosan mot jokken för att om möjligt hitta ett vadställe för vi ville undvika att ta båten i ovädret. Men något sådant hittade vi inte, så det var bara att styra kosan mot båten. Blöta och stressade nådde vi den så småningom. Då, när vi precis skjutit ut den, slog ovädret till med full kraft. Vinden och vågorna pressade oss mot klippblocken som kantade stranden mot jokken. Jag ryckte och slet i startsnöret på utombordaren som bara hostade till och stannade. –”Ni måste ro grabbar!”, skrek jag med en aning panik i rösten. Båda sönerna tog i så det knakade i årorna. Stormen tog oss rätt i sidan och båten krängde från vänster till höger hela tiden, årorna var ena ögonblicket djupt i vattnet för att i nästa vispa verkningslöst i luften. Precis när vi tagit oss förbi de mest hotande stenarna utanför jokken skrapade det till i skrovet och vi fick tvärstopp. Vi hade rott på grund, en stenformation precis under vattenytan, båten krängde mer och mer och jag bedömde snabbt möjligheten att ta oss iland om vi skulle kantra, drygt 20 meter till stranden, medvind och förhoppningsvis snart grunt, det kan gå bra. När vi bara väntade på att nästa våg skulle välta oss vickade vi loss. Full fart framåt. -”Vi måste hitta ett sätt att ta oss iland, vi orkar inte ro mycket längre!” utbrast Alex frustrerat. Tillfället yppade sig strax. Bakom en klippudde hittade vi lite lä där vi, med stor lättnad, kunde dra upp båten för att fortsätta till fots. Genomblöta men upprymda av att klarat oss helskinnade plöjde vi fram genom videbuskarna. Det dröjde inte länge innan jag fastnade med stöveln i en buske och sakta, baktung av ryggsäcken, lade mig på rygg i videt, sprattlande som en sköldpadda. –”Farsan, sluta filma som Neymar!” Hånad blev man av yngste sonen minsann. Vi garvade stort. Det blev frystorkat till middag den kvällen. 3:e dagen. Prognosen från yr.no var lovande. Lite lätt regn på förmiddagen skulle följas av växlande molnighet. Vi gick upp före lunch, ca 45 minuters vandring med 180 meters stigning upp till Ribasåive, ett fjäll 911 meter över havet. Nedanför breder Ribasjaure lockande ut sig och i fonden härskar det majestätiska Svaipa. Alex har riggat sin kamera för lite fina foton när de första regndropparna faller. Plötsligt hörs ett sprakande och knastrande ljud från Kristofers kolfiberspö, åskan aviserar sin ankomst. Vi slänger från oss […]

Inlägget Fiskeresa i Adolfström dök först upp på Fiskemagasinet.se.

Johans TaunoLures levererar

fiskemagasinet — Sun, 20 May 2018 10:45:31 +0000

Johan är en fisketokig betesbyggare från Norrköping. Han driver sitt betesbyggande under namnet TaunoLures som är kända att leverera. Hans pappa var född i Finland, därav det finsk-klingande namnet som han även bär själv som andra namn. Hans gör sina beten i trä och då mestadels i ek, fast han sätter även sågen i andra träslag, lite beroende på vilket typ av bete som han ska göra. Han har kommit fram till att en av fördelarna att arbete med olika träslag är dess olika densitet för en del behöver viktas procentuellt mer i buken än andra beten. Målet med hans beten är att man ska fånga så många gäddor som möjligt och då inte nödvändigtvis inte bara stora gäddor. Han gör sina beten utefter hur han själv vill fiska. Hans favoritfiske är grunt över grynnor, intill eller till och med igenom vassen. Det blir fantastiska hugg när betet glider fram strax under ytan. Att få fram den rätta formen, vikten och utseendet som Johan själv vill ha det är en lång process för varje nytt bete. Det är väldigt viktigt vart vikten sitter, hur mycket varje bete ska viktas samt hur betet ser ut, alla dessa parametrar spelar in för hur betet kommer att röra sig. I dagsläget har Johan 4 varianter, ett klassiskt jerkbait som han kallar TL1, alltså TaunoLures 1, ett tailbete med sin breda profil funkar kanon som siluettbete, talen gjuter han också själv. Den kallar han TLT2, TaunoLures Tail 2. Nästa variant är ett swimbait/vevjerk som har en snabb s-kurva vid vanligt invev, vid vevstopp ställer den sig med sidan och ger gäddan möjlighet till att inhalera alltihop, den fick namnet TLS, TaunoLures Swim. TLS:en går även utmärkt att jerkfiska. Sist, och minst, ett nytt bete med paddel istället för tail, klart roligast att fiska riktigt grunt så den vaggar rejält och går jättelätt att fiska på det djupet man vill. Den har fått namnet TLP7, TaunoLures Prortyp nr7, eftersom det är den 7e viktningen som gav bäst resultat. Bilder, Johans TaunoLures levererar, Johan Lehtonen Text; Johans TaunoLures levererar, Johan Lehtonen, bearbetning Jan Johansson

Inlägget Johans TaunoLures levererar dök först upp på Fiskemagasinet.se.

Svenska landslaget i mormyska

fiskemagasinet — Tue, 21 Feb 2017 22:06:48 +0000

Det svenska landslaget i mormyska, Team Sweden Ice, åkte i tisdags till Riga i Lettland för att tävla i världsmästerskapen. Det är fjortonde gången tävlingen genomförs och Sverige har sedan tidigare två lagbrons och två individuella silvermedaljer, genom Folke Andersson. Landslaget har de senaste åren tagits ut genom ett kval på fyra deltävlingar under två dagar, där en tävlande räknar sina tre bästa resultat. Årets lag består av Folke Andersson, Håkan Löfqvist, Thomas Axelsson, Johan Axelsson, Arto Jumisko och reserven Jimmi Bornström. Laget coachas av kaptenerna Peter Eriksson och Marino Sanvincenti. Under onsdag, torsdag och fredag genomförs träningsfiske på samma sjö som tävlingen skall avgöras under lördag och söndag. På träningsdagarna kommer laget att försöka hitta de bäst fungerande färger på mormyskorna i kombination med det mäsk som lockar fisken bäst och det bete som ger bäst resultat. Följ gärna Team Sweden Ice på Facebook och Instagram för att bli uppdaterade om hur det går för laget i VM. Själva mästerskapet fiskas i fem rutor under lördagen och fem rutor på söndagen. I varje ruta, som är avgränsad med exempelvis rep, tävlar en deltagare från varje land mot varandra. Både lördagens och söndagens deltävlingar är tre timmar långa. Under den tiden får inga andra än de fiskande och domarna befinna sig i rutorna och de tävlande får heller inte lämna rutorna förutom av medicinska skäl. Varje deltagare har två flaggor som man markerar sina hål med och ingen annan fiskare får då lov att fiska i dessa hål eller borra nya hål närmare än fem meter. Det är också bara i hål som är markerad med sin egen flagga som man får fiska, vilket innebär att man får flytta med sig sina flaggor om man vill fiska i något nytt hål man borrat eller i gamla hål. Precis som på de flesta andra fisketävlingar är det högst vikt som vinner i rutan. Vinnaren får platspoäng 1, laget poäng är summan av de individuella tävlandes respektive platspoäng i sina rutor. Det lag som har lägst antal poäng efter de båda deltävlingarna vinner guldet, på samma sätt beräknas resultatet i den individuella tävlingen. För den som inte är insatt i mormyskafisket kan det verka som en tävlingsgren som är extremt pillig och petig, och visst är det kanske så. Mormyskor är tillverkade av wolfram då det är en tung och hård metall. När det är riktigt trögt och det i princip bara nappar snorgärsar och minimörtar kan man som fiskare tvingas använda mormyskor som bara är 1,5 mm långa, exklusive kroken förstås. När man har så små mormyskor behövs små krokar och det är inte ovanligt att man använder så små krokar som storlek 22 och ibland till och med 24 eller i extremfall 26. För att inte den lilla mormyskan ska lyftas upp i vattnet av linan måste så klart även den vara tunn och vi mormyskafiskare har alltid något spö laddat med 0,04 mm lina. Att fiska med det känns nästan som att fiska med ett hårstrå! Då man inte känner nappen som i vanligt pimpelfiske använder man istället en nappindikator längst ut på spöt som kan vara gjort av tunn plast eller, som många hemmafixare använder, röntgenfilm. Man ser helt enkelt nappet och gör sedan ett lugnt drag som mothugg snarare än ett ryck. De flesta mormyskafiskare i Sverige, men även Norge, använder sig av så kallade varpspön där man lindar upp linan på själva spöt. Fördelarna med dessa spön är att man slipper ha den, i många fall, tunna linan liggandes på isen och riskera att den fryser fast eller fastnar i vassa isbitar. I övriga länder använder man istället Balalajkaspön som mer liknar ”vanliga” pimpelspön, men även de har en nappindikator. Detta spö kastar man iväg vid napp och hankar upp linan precis som vid pimpelfiske. Mormyskafisket behöver inte vara krångligt och är det heller inte. Man tävlar på en begränsad yta och slipper springa långt, mycket och länge som man ibland behöver göra på pimpeltävlingar. Ett vanligt pimpelspö med nappindikator, en något tunnare lina på 0,10 eller 0,12 mm samt en 3-4 mm lång mormyska i guld eller silver är allt man behöver för att börja. När du sedan väl är biten finns det hur mycket prylar som helst att köpa eller, som många gör, tillverka själv. Låter det intressant är det bara att gå med i exempelvis Facebookgruppen ”Svenskt Mormyskafiske”. Där kan du med all säkerhet få tips och råd av Sveriges mormyskaelit. Kolla också med fiskeklubbar där du bor, de kanske har några mormyskafiskare som arrangerar eller deltar i olika tävlingar i landet. Skitfiske, vi ses på isen! Vid pennan: Svenska landslaget i mormyska, Marino Sanvincenti

Inlägget Svenska landslaget i mormyska dök först upp på Fiskemagasinet.se.

Fiskekompisen en ny podcast

fiskemagasinet — Sun, 24 Apr 2016 17:04:18 +0000

Fiskekompisen – En ny podcast om fiske, livet och kärlek. De som leder podden är Fredrik Löwgren och Johan Malm. Någon har sagt att ”Fiske är beviset på att Gud älskar oss och vill att vi ska vara lyckliga” ett påstående som vi skriver under på då fiske för oss handlar om livet, ett liv kantat av vatten. FK Fiskenkompisen är en paraplyförening för olika verksamheter som omger fiske. Poddsändningarna är en av dessa verksamheter och kommer att lanseras från och med våren 2016. Sändningarna handlar om fisket, naturen, livet, existensen, relationer, spriten, maten och längtan. Vi fokuserar på berättelser, känslor och upplevelser framför teknisk data, klasser och kapacitet. I våra program får du möta tongivande och intressanta karaktärer, experters klargöranden i programpunkten oraklet, reportage från strömmen och mycket mer men allt binds samman av kärleken till vattnet och livet som flyter fram längs dess stränder. Följ Fiskekompis på Facebook >>

Inlägget Fiskekompisen en ny podcast dök först upp på Fiskemagasinet.se.