In diesem Fischgeschichte, Joe Labero i Hovlössjön i Fisketidningen får vi följa med på trollingsfiske efter öring när isen gått.
I år gick isen tidigt i Hovlössjön, redan den 18 maj hade det öppnats sig så mycket att båten åkte i vattnet. Det är nästan så man kan tro att någon har trollat bort isen. Förväntningarna var som vanligt höga när man trollar efter storöring i Hovlössjön.
Fast det är inte Joe Labero i Hovlössjön som man ser trolla med en prince i mungipan utan det är skeppar’n Magnus Sjöberg som har sin stuga i Kolaviken.
Skeppare Magnus Sjöberg
Magnus lägger ner många timmar varje år i jakten efter storöringen, vi är några kompisar som ofta gör Magnus sällskap i den jakten. Det har tagits flera öringen i varierande storlekar från Magnus båt men den stora, just den dära storöringen har hitills lyst med sin frånvaro.
Hörsägen säger att Magnus hade den på kroken ifjol men tappade den från håven. Enligt Magnus var den så stor att den inte riktigt rymdes i håven om det är en riktig fiskehistoria eller inte vet jag ej, men vi kan enas att det var en storöring som han tappade.
Fisket denna dag är väldigt trögt, vi hade agnat med strömming och hade hoppats att det ska ge resultat fast timmar sågs glida förbi likt något isflak som fanns kvar i sjön. Fast när vi nästan hade gett upp, så hugger det plötsligt till och förväntningarna stiger, tills vi får se att det är den gröna nyansen på fisken som huggit på Magnus strömming.
Äntligen ett hugg även om det är fel sort
Det bästa med fiske är att det alltid kommer en ny fiskedag nästa dag. Så vi avslutade fisket för denna dag och åkte i land för att laga middag. Middagen var som vanligt god i Kolaviken, vi satte gladeligen i oss ett par souvas i pitabröd med en massa aioli och ett par glas med rött.
Efteråt avslutades natten med några timmars bastubad och en massa teorier varför fisket var så trögt. En teori vi enades om efter vi doppat oss i 6,8 graders vatten var att även fisken måste tycka det är kallt i vattnet.
Dagen efteråt så trollade vi i flera timmar utan att lyckas få upp någon fisk överhuvudtaget:
Jag lyckades med att tappa en lite större fisk men om det var storöring låter jag vara osagt. Fast hur som helst även om fisket var trögt så var det ännu en underbar fiskedag och dom ska man njuta av. Som det syns på bilden låg jag skönt och dvålade (vila på Kalix vis) så det kanske var lika bra att inte storöringen hugg på strömmingen och störde den friden.
Va skönt med en dvål
Det bästa av allt är att man har vetskapen att storöringen är där någonstans och blir bara större till nästa gång och att fiskedagarna tar aldrig slut. Så vi kommer göra nya försök med att lyckas få storöringen på kroken i Hovlössjön.
Text & Foto: Joe Labero i Hovlössjön, Jan Johansson
