Här på Fiskemagasinet.se kan du hitta nyheter som är fiskerelaterade, urklipp ur tidningar inskickade av läsarna, med andra ord nyheter i både smått och stort om fiske i Sverige med omnejd.
E-posta in tips till; info@fiskemagasinet.se
Ändrade laxfiske bestämmelser i Ljungan och Ume-/Vindelälven
Foto: Ingemar Petersson/Azote
Nyheter
Havs- och vattenmyndigheten, HaV, har beslutat om ändrade bestämmelser för fiske efter lax Ume-Vindelävlen och Ljungan, från den 20 maj 2019. De nya bestämmelserna innebär stopp för fångst av lax i Ljungan och att det inte är tillåtet att fånga laxar som är 65 cm eller större i Ume- Vindelälven. I båda fallen är syftet att öka skyddet för laxbeståndet.
För laxbestånden i dessa älvar, har under senare år, den vuxna laxen varit försvagad och haft onormalt stor dödlighet innan leken. Det har i sin tur medfört att antalet laxungar minskat markant. De bakomliggande orsakerna till dödligheten är ännu inte fastställda men bedöms bero på komplexa orsakssamband och ha sitt ursprung i Östersjön. Sveriges Veterinärmedicinska Anstalt har på HaV:s uppdrag undersökt orsakerna till laxdödligheten och vi väntar också på en syntes från Göteborgs Universitet som sammanfattar det vetenskapliga kunskapsläget och identifierar kunskapsluckor avseende möjliga bakomliggande orsaker till försämrad hälsa i laxbestånden.
I Ume-/Vindelälven införs en bestämmelse om ett maximimått om 65 cm vid fångst av lax, vilket innebär att laxar som är 65 cm eller större inte får fångas. Syftet är att skydda laxhonor eftersom dessa normalt är större än 65 cm. Anledning till att maximimåttet införs är stärka skyddet för laxbeståndet.
I Ljungan införs dels en bestämmelse om att fiske av lax är förbjudet, dels ett förbjud att fiska med nät och not. Även denna bestämmelse införs för att stärka skyddet för laxbeståndet.
-Genom beslutet om ändrade bestämmelser för fiske efter lax ökar skyddet för laxbestånden, i Ume-/Vindelälven och Ljungan. HaV följer även beståndsutvecklingen för övriga laxbestånd och kommer om det är nödvändigt se över behovet att införa ändrade bestämmelser för fiske i andra älvar eller på kusten, säger Håkan Carlstrand, utredare på enheten för fiskereglering. Havs- och vattenmyndigheten.
I remissförslaget föreslog HaV även ett förbud att fiska havsöring i Ljungan. Syftet var att skydda det naturreproducerande beståndet av havsöring samt att minska risken för bifångst av lax. Detta förslag kommer inte att genomföras eftersom fiske i Ljungan sker efter odlad havsöring, som sätts som kompensation för vattenkraftutbyggnaden i älven. Nedre Ljungans fiskevårdsområde har också själva redan infört bestämmelser om att vild havsöring inte får fångas och kan komma att införa andra bestämmelser för att förhindra bifångst av lax.
Länk till föreskrifter HVMFS >>
HaV inför nya regler för laxfiske
Foto: Håkan Carlstrand, HaV
Nyheter
Havs- och vattenmyndigheten, HaV inför nya regler från 1 maj, för att öka skyddet för laxbestånden i Östersjön och säkerställa att Sveriges laxkvot inte överskrids. Det gäller kvoter, redskapsanvändning och rapportering. Beslutet innebär ändrade bestämmelser för framförallt yrkesfiske och rapportering.
Svenska bestånd av vild lax har visat en positiv utveckling de senaste tio åren. Detta beror till stor del av att ministerrådet successivt beslutat om lägre fiskekvoter men också nationella bestämmelser för fiske och miljöåtgärder i älvarna.
Men flera bestånd är svaga som till exempel i Rickleån, Kågeälven, Testeboån och Emån. Det finns även tecken på att andra bestånd försvagas. Under senare år har flera bestånd drabbats av ökad dödlighet på laxyngel och vuxen lax främst i Vindelälven, Ljungan och Mörrumsån. Orsaker till ökad dödlighet på lax.
EU:s ministerråd tog i oktober 2018 beslut om laxkvoter för yrkesfisket i Östersjön för år 2019. HaV har beslutat att fördela 27 388 laxar till svenskt licensierat yrkesfiske. Genom HaVs beslut kommer fisket i första hand att ske med fasta redskap nära älvmynningarna vilket gör att fisket kan styras mer mot starka bestånd av vild lax samt mot bestånd av lax som upprätthålls genom kompensationsutsättning av odlade laxsmolt i älvar med vattenkraft.
– Genom förslaget till kvotfördelning och fisketider vill vi anpassa fångstens storlek i förhållande till skyddsbehovet och storleken på laxbestånden. Vi ser till exempel ett särskilt behov av att skydda laxbeståndet i Ume-/Vindelälven och har därför beslutat att fisket med fasta redskap i Umeälvens fredningsområde för starta först den 1 juli och fånga högst 2 000 laxar. När fisket startar den 1 juli bedömer vi att huvuddelen av den stora laxen och framförallt laxhonorna redan vandrat upp i älven och fiskets påverkan på beståndets utveckling blir då liten, säger Håkan Carlstrand, utredare på enheten för fiskereglering på HaV.
Havs-och vattenmyndigheten har också beslutat om ändrade bestämmelser för fiske med bl.a. förankrade flytgarn och strömmingsfällor samt yrkesfiskets rapportering. En viktig del i skyddet av laxbestånden och uppföljning av fisket är den rapportering som yrkesfisket gör till HaV.
– Vi har beslutat om nya bestämmelser för att få in uppgifter om antalet fångade laxar innan ankomst till hamn för att förbättra möjligheten att följa infiskningen och möjliggöra en bättre kontroll. Eftersom det är svårt att räkna antalet fångade laxar i de små båtar som används i laxfisket får yrkesfiskaren ange antalet laxar med en felmarginal på upp till 20 %. Genom beslutet blir regelverket mer likvärdigt för alla yrkesfiskare, säger Elin Hedman, administrativ handläggare för fiskförvaltningen på HaV.
Här kan du läsa hela remissen >>
Här kan du läsa föreskrifterna 2019 >>
Fritidsfiskare får olika napp
Foto: Gustav Enhol Blomqvist /Havs- och vattenmyndigheten.
Nyheter
Nu presenteras en ny rapport från Havs- och vattenmyndigheten, HaV, som visar på regionala skillnader och ger en samlad bild av svenskt fritidsfiske baserat på statistik från 2013-2017. Fisket skiljer sig ganska mycket åt i olika delar av landet vad gäller till exempel redskap och antalet utövare samt vad det är man fiskar.
-Abborrfisket är mest populärt i hela landet, följt av gädda och öring. Dessa arter finns i både söt- och saltvatten vilket är en förklaring till att de arterna är mest populära bland fritidsfiskare, säger Gustav Enhol Blomqvist, utredare, enheten fiskereglering, HaV.
Rapporten visar att fritidsfisket skiljer sig ganska mycket åt i de olika områdena, Götaland/Svealand, Norrland och de fem stora sjöarna; Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön.
I hela landet är spinnfiske populärt.
I Skagerrak och de fem stora sjöarna är fiske från båt mest populärt.
I Öresund är turbåtsfisket mest omfattande och torsk mest populär och utgör hela 62 procent av den totala behållna fångsten.
Skagerrak och Bottenhavet/Bottenviken är de områden som använder mängdfångande redskap som burar och nät mest.
I Norrland är flugfisket något mer populärt än i södra Sverige och i Norrland är pimpelfiske efter röding ett viktigt fiske.
På västkusten är makrill viktig för fritidsfiskare.
Sverige har stora förutsättningar för fritidsfiske med cirka 90 000 sjöar och tusentals mil med älvar, åar och bäckar i inlandet. Lägg till det en 2 400 kilometer lång kuststräcka mellan Haparanda i norr till Strömstad i väster. Fritidsfisket kan delas in i fiske som sker i sötvatten i sjöar, tjärnar och rinnande vatten eller fiske som sker i salt eller bräckt vatten längs vår kust och till havs.
I havet och i de fem stora sjöarna i Sverige (Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren samt Storsjön) krävs inget tillstånd för fritidsfiske, däremot finns regler för hur fisket får bedrivas. För att fiska i övriga vatten i Sverige krävs tillstånd av fiskerättsinnehavaren. Dessa vatten förvaltas ofta av fiskevårdsområden (FVO) som upplåter vattnen till allmänheten för fritidsfiske.
– HaV ansvarar för förvaltningen av fiskbestånden i hav, sjöar och vattendrag. Fritidsfisket i Sverige är omfattande och därför behövs det god kunskap om utövarna, var man fiskar och vad som fångas. Rapporten kommer bland annat att fungera som underlag för vår fiskförvaltning, säger Gustav Enhol Blomqvist.
Antalet fritidsfiskare i Sverige under 2017 var 1 352 000 och av dessa var nästan 70 procent män, vilket har varit fallet de senaste fem åren. Majoriteten av fritidsfiskarna, 788 000, bor i inlandet och 564 000 bor längs med kusten. Majoriteten av svenska fritidsfiskare, 726 000, fiskar endast i inlandet och i närheten av bostaden eller fritidshuset. De flesta, cirka 44 procent, fiskar mellan 2-5 dagar om året, 18 procent fiskar endast en dag och 17 procent fiskar 6-10 dagar om året, 7 procent fiskar 11-15 dagar, 14 procent fiskar mer än 15 dagar.
Läs mer om fritidsfisket i Sverige >>
Flera orsaker bakom laxens ohälsa
Foto: Håkan Carlstrand/Havs- och vattenmyndigheten
Nyheter
Rapporten ”Fortsatta undersökningar av laxsjuklighet under 2018” presenteras den 21 mars på konferensen ”Laxförvaltning för framtiden” i Luleå. Innehållet är framtaget av Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) tillsammans med Göteborgs universitet och SLU, på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten, HaV. Rapporten diskuterar faktorer som hormonpåverkan, miljögifter och tiaminbrist som bitar i pusslet bakom laxsjukdomar.
Inför rapporten har SVA tillsammans med bland annat Göteborgs universitet samlat stora mängder data som fortfarande analyseras. Det slutliga analysarbetet beräknas vara klart i juni.
Rapporten visar att laxarna troligtvis inte har varit påverkade av miljögifter i någon större utsträckning. Ett undantag är indikationen på miljögifter och nybildningen av röda blodkroppar i fiskarna från Torneälven, vilket bör undersökas vidare.
– Dessutom visar resultaten att det kan finnas en hormonell påverkan genom förhöjda glukosvärden i laxarna från Umeälven, samt förändrade halter av sköldkörtelhormoner i laxarna från Torneälven och Umeälven, säger tillförordnad statsveterinär Charlotte Axén vid Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA.
Fler analyser kommer att göras under våren. De studier som gjorts av eventuell påverkan av brist på B-vitamin, tiamin, visar inte att sådan brist skulle vara ensam förklaring till sjukdomsproblemen. Göteborgs universitet kommer att analysera data djupare under våren. Ytterligare analyser kommer att göras av Stockholms universitet och SLU med inriktning på olika miljöfaktorer.
– Med den information som genereras genom alla dessa analyser kan vi komma ett eller flera steg närmare till att förstå varför laxarna i Östersjön, och även på Västkusten, uppvisar de olika sjukdomstillstånd som har beskrivits, säger Charlotte Axén.
– Oavsett vad minskningen orsakats av finns anledning att noggrant följa utvecklingen av bestånden och situationen, säger Sofia Brockmark, utredare på HaV.
Bakgrund
I Östersjön finns cirka 25 svenska bestånd av lax. The International Council for the Exploration of the Sea (ICES) har klassat 16 av dessa som vildlaxbestånd, några räknas som potentiella vildlaxbestånd och sju bestånd upprätthålls genom odling och utsättning av laxsmolt som kompensation för vattenkraftutbyggnad. Laxbestånden i Östersjön har generellt stärkts under de senaste 10 – 15 åren, främst på grund av att fiskeridödligheten reducerats och lägre yngeldödlighet i M74 än under 1990-talet.
– Under de senaste fem åren har det rapporterats om försvagade laxar och om ökande dödlighet hos vuxen lax i älvar innan leken på hösten. Laxarna har ofta drabbats av svampangrepp på huden som leder till döden. De bakomliggande orsakerna kan vara flera och en orsak som bland annat pekats på är tiaminbrist men också sjukdomar och fysiska skador, säger Sofia Brockmark.
Dödligheten har varierat mellan bestånden och mellan åren. Varför dödligheten är hög i vissa älvar och låg i andra är okänt. Det är inte känt om orsakerna står att finna under laxens tid i Östersjön eller/och om de olika förhållandena i älvarna kan vara en bidragande orsak. För några älvar, främst Ume-Vindelälven, har dödligheten varit så stor att den har bedömts påverka antalet laxungar. I Vindelälven visar 2018 års elfiskeundersökningar på att antalet årsungar av lax på några år gått från 30 – 40 årsungar/1oo m2 till under 0,2 årsungar/100 m2 vilket innebär en beståndskollaps.
– Den tidigare positiva utvecklingen för andra bestånd har avstannat och därför finns det särskild anledning att följa utvecklingen, säger Sofia Brockmark.
Mot bakgrund av detta har HaV bland annat SVA i uppdrag att tillsammans med andra experter fortsätta undersöka orsakerna till den ökade dödligheten. En tidigare utredning gjordes på uppdrag av HaV 2015 då man bland annat såg hudblödningar och svampangrepp på laxen i Umeälven och Mörrumsån.
För närvarande genomför HaV en översyn av fiskeregleringen i de mest utsatta älvarna. HaV har även uppdragit Göteborgs universitet att sammanställa den kunskap som finns om miljö- och hälsobetingad dödlighet, som till exempel M74 på laxyngel och svampangrepp på vuxen lax, med kunskap om parametrar i miljön som kan förklara denna dödlighet. Sådana parametrar skulle till exempel kunna vara balansen i ekosystemet, födotillgång, födosöksplatser i havet för olika laxbestånd, naturligt producerade miljögifter, miljögifter i laxens föda, tiamininnehåll och laxens tiaminförbrukning under olika delar av livscykeln och under olika förhållanden.
Länk till rapporten Fortsatta undersökningar av laxsjuklighet hos Statens veterinärmedicinska anstalt
Frågor & svar om laxen på havochvatten.se
HaV värnar om laxbeståndet genom nya förslag för kvotfördelning, redskapsanvändning och rapportering
Hoppande lax i Örekilsälven, Brålandsfallet Munkedal. Foto: Ingemar Pettersson, Azote/Havs- och vattenmyndigheten.
Nyheter
Havs- och vattenmyndigheten (HaV) vill öka skyddet för laxbestånden i Östersjön och säkerställa att Sveriges laxkvot inte överskrids. I en remiss föreslår HaV ändrade bestämmelser för laxfiske och rapportering som möjliggör en väl fungerande fiskerikontroll.
Svenska bestånd av vild lax har visat en positiv utveckling de senaste tio åren. Detta beror till stor del av att ministerrådet successivt beslutat om lägre fiskekvoter. Men fortfarande är flera bestånd svaga, till exempel i Rickleån, Kågeälven, Testeboån och Emån. Det finns även tecken på att andra bestånd försvagas. Under senare år har flera bestånd drabbats av ökad dödlighet på laxyngel och vuxen lax främst i Vindelälven, Ljungan och Mörrumsån. Orsaker till ökad dödlighet på lax.
EU:s ministerråd tog i oktober 2018 beslut om laxkvoter för yrkesfisket i Östersjön för år 2019. HaV bedömer att det finns möjlighet att fördela 27 388 laxar till svenskt licensierat yrkesfiske och att fiske främst bör ske med fasta redskap nära älvmynningarna.
– Genom förslaget till kvotfördelning och fisketider vill vi anpassa fångstens storlek i förhållande till storleken för de enskilda bestånden. Vi ser till exempel ett särskilt behov av att skydda laxbeståndet i Ume-/Vindelälven och föreslår därför mer restriktiva bestämmelser för fiske i mynningsområdet till Umeälven, säger Håkan Carlstrand, utredare på enheten för fiskereglering på HaV.
Havs-och vattenmyndigheten föreslår också ändrade bestämmelser för fiske med bl.a. flytgarn och strömmingsfällor samt yrkesfiskets rapportering. En viktig del i skyddet av laxbestånden och uppföljning av fisket är den rapportering som yrkesfisket gör till HaV. HaV vill nu utveckla och förbättra rapporteringen ytterligare.
– Vi behöver få in uppgifter om antalet fångade laxar tidigare för att förbättra möjligheten att följa infiskningen och möjliggöra en bättre kontroll. Vi vill också att regelverket ska vara mer likvärdigt för alla yrkesfiskare, säger Elin Hedman, administrativ handläggare för fiskförvaltningen på HaV.
Förslaget går nu på remiss till bland annat länsstyrelser och fiskets organisationer. Remissvar ska vara inlämnade senast 8 april. De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 maj 2019.
Här kan du läsa hela remissen.
Ny säsong av Fiskedestination på tv!
Johan Broman på fisketur i Fiskedestination.
Nyheter
Den femte säsongen av tv-serien Fiskedestination börjar sändas på TV4-Gruppens kanal Sportkanalen kl 22:30 tisdagen den 19 mars 2019. Samma vecka som respektive avsnitt sänds, repriseras avsnittet två gånger på Sportkanalen. Dessutom läggs alla avsnitt efter hand upp på fria TV4 Play. Sedan följer fler repriser senare under året och framöver, både på Sportkanalen och på TV12.
Vi växlar dessutom upp serien from i år. Den femte säsongen består av tolv entimmes avsnitt (44 minuter exkl reklam) till skillnad från tidigare säsonger då avsnitten varit en halvtimme långa (22 minuter exkl reklam).
Och så har jag haft mitt nya film- och redigeringsteam från Dry Fly Stories med mig det senaste året, vilket har lett till högre kvalitet än tidigare, på såväl film som på redigering.
Bonnier Broadcasting/TV4-Gruppen har nu även har lagt in ”Fiskedestination” som ett ordinarie program på CMORE, vilket innebär att Fiskedestination nu finns tillgänglig på Sveriges starkaste digitala plattform för tv och film, dvs TV4 Play och CMORE tillsammans.
För ett smakprov, Se här >>
Väl mött,
Johan Broman/Producent för och programledare i tv-serien ”Fiskedestination” på Sportkanalen, TV12 och TV4 Play
HaV-satsning: Fyra miljöfarliga vrak undersökta – olja och spökgarn bärgad
Foto: Marine Works AB
Nyheter
Fyra av de 30 mest miljöfarliga vraken i svenska vatten – Thetis, Sandön, Hoheneichen och Skytteren – har under 2017 och 2018 undersökts av Havs- och vattenmyndigheten, HaV. För tre av dessa har HaV även gjort satsningar för att tömma dem på olja
– Vi är mycket nöjda med att ha kunnat göra flera säkra och lyckade vrakprojekt under 2018. Under 2019 fortsätter HaV arbetet med att undersöka fler vrak samt att tömma dem på olja och rensa dem från spökgarn, säger Fredrik Lindgren.
Det finns cirka 17 000 fartygsvrak längs Sveriges kuster. Av dessa har 300 klassats som miljöfarliga av Sjöfartsverket i ett samarbete med Havs- och vattenmyndigheten, Kustbevakningen, Statens Maritima Museer och Chalmers. Ett 30-tal av vraken utgör en akut miljöfara då de innehåller stora mängder olja som kan läcka ut okontrollerat. Från och med 2016 har HaV ett samordnande ansvar för utredning och bärgning av miljöfarliga ämnen och spökgarn från vrak.
Vraket Thetis ett pilotprojekt
Hösten 2017 kunde 730 liter olja pumpas upp från det första av de 30 mest miljöfarliga vraken, Thetis, som 1985 sjönk utanför Smögen på västkusten. Satsningen var ett pilotprojekt med ekonomiskt stöd av Naturvårdsverket. Efter en upphandling gick uppdraget att utföra själva bärgningen av olja till företaget Marine Works AB. Oljan från Thetis skickades sedan till företag som tar hand om miljöfarligt avfall.
– Vraket efter Thetis ligger nära en hamn, inte så djupt, är i förhållandevis god kondition och passade därför bra som pilotprojekt. Bärgningen av olja från gamla vrak har risker och arbetet måste kunna göras så säkert som möjligt, både för miljön och för människor. Därför används främst fjärrstyrda undervattensrobotar (Remotely operated underwater vehicles, ROV) i både undersökning och bärgning av olja, säger Fredrik Lindgren, utredare på enheten för havsmiljöförvaltning på HaV.
Under arbetet med att tömma Thetis på olja upptäcktes en 20 ton tung snörpvad i nylonmaterial insnärjd i vraket. Cirka tolv ton av spökgarnet kunde under 2018 bärgas och transporteras till Fiskareföreningen Norden AB i Smögen för återvinning.
Två vrak vid Skånes sydkust
Regeringen beslutade 2018 att satsa 25 miljoner kronor om året i tio år, totalt 250 miljoner kronor, för att minska miljörisker från vrak längs Sveriges kust. Enligt regeringen kan mellan ett och tre miljöfarliga vrak saneras per år. HaV ansvarar för satsningen.
– Inför beslut om vilket vrak som ska tömmas på olja bedömer vi sannolikheten för ett läckage, volymen av olja i vraket och var oljan troligtvis skulle hamna. Bedömningen görs med hjälp av riskvärderingsverktyget, VRAKA, som tagits fram av Chalmers tekniska högskola, säger Fredrik Lindgren.
Under hösten 2018 undersöktes ytterligare två av vraken på listan över de akut miljöfarliga. Det var vraken av fartygen Hoheneichen och Sandön som ligger cirka 12 till 22 kilometer från Skånes sydkust. Simuleringar med oljespillsverktyget SeaTrackWeb visade att ett okontrollerat oljeutsläpp från dessa vrak riskerade att hamna i närheten av Kåseberga och Ale stenar, för att sedan röra sig mot Ystad. I området finns två naturreservat, Norra Sandskogen och Hagestad. Området Sandhammaren-Kåseberga är också klassat som ett Natura 2000 område enligt EU:s fågeldirektiv samt art- och habitatdirektiv.
Inga läckage har rapporterats vid förlisningen av fartygen Sandön och Hoheneichen eller efteråt. Under augusti månad 2018 gjorde Kustbevakningen en videoundersökning som visade att vraken är intakta och utan några större hål.
– HaV:s arbete med de två vraken pågick under två veckor i november 2018. På de ställen där till exempel olje- och ballasttankar fanns enligt ritningarna borrades flera hål i skrovet. Trots detta så hittades ingen olja i vraken, vilket kan innebära att oljan sakta läckt ut under årens lopp, säger Frida Åberg, utredare på enheten för havsmiljöförvaltning på HaV.
Försvarets dykare undersökte Skytteren
I november 2018 genomförde HaV också en större operation vid vraket efter fartyget Skytteren tillsammans med Försvarsmakten. Skytteren förliste 1 april 1942 vid Måseskär utanför Lysekil i ett försök att föra ut krigsmaterial till de allierade. Vraket ligger på cirka 74 meters djup i ett område med en stark bottenström. Uppskattningsvis kan det finnas 400 – 500 kubikmeter olja kvar i vraket.
Undersökningarna genomfördes med hjälp av ubåtsräddningsfartyget HMS Belos. Djupdykare från Försvarsmaktens Dykeri- och navalmedicinska centrum DNC, Första ubåtsflottiljen och Fjärde sjöstridsflottiljen deltog samt läkare och sjuksköterska för medicinsk beredskap. Syftet med dykningarna var att öka kunskapen om hur man riskbedömer miljöfarliga vrak. Därför gjordes en detaljerad undersökning av vraket, mätningar av skrovets tjocklek och av vattenparametrar. Bärgning av olja från vraket Skytteren planeras i framtiden.
– Resultaten visar att Skytteren är mycket nedbrutet, bara fyra millimeter plåt återstår på vissa platser. Vi såg också ett mindre oljeläckage på vattenytan i området som härrör från vraket under arbetet. Starka yt- och bottenströmmar kommer att komplicera en framtida oljebärgningsoperation, säger Frida Åberg.
HaV:s bedömning är att en oljetömningsoperation av Skytteren med stor sannolikhet kostar mer än HaV:s årliga budget för arbete med miljöfarliga vrak, det vill säga mer än 25 miljoner kronor..
Under 2019 kommer HaV att arbeta vidare med de akut miljöfarliga vraken och utveckla metoder för undersökningar. Bland annat genomförs detaljerade undersökningar av fyra vrak och en till två bärgningsoperationer av olja och spökgarn planeras att utföras under 2019.
FAKTA MILJÖFARLIGA VRAK OCH SPÖKGARN
Ett 30-tal av cirka 17 000 fartygsvrak längs Sveriges kuster utgör en akut miljöfara då de innehåller stora mängder olja som kan läcka ut okontrollerat. Detta inträffade 2014, då vraket efter fartyget Immen utanför Gotland plötsligt började läcka olja samt vid årsskiftet 2018/2019 då vraket efter fartyget Finnbirch utanför Öland läckte olja ur en bunkertank med 85 kubikmeter olja.
I den arbetsgrupp som arbetar med att bland annat ge underlag för riskbedömning och prioritering av miljöfarliga vrak ingår Havs- och vattenmyndigheten, Sjöfartsverket, Kustbevakningen, Statens Maritima Museer, Försvarsmakten (Marinen) och Chalmers tekniska högskola.
Ett läckage av olja från fartygsvraken påverkar främst djur, växter och organismer som lever i närområdet men kan också sprida sig till andra områden med vattenströmmar. Farliga ämnen som olja, polycykliska aromatiska kolväten (PAH:er) och tungmetaller tas upp av till exempel mikroorganismer som i sin tur sprider dem vidare upp i näringskedjan till fiskar och kräftdjur.
Borttappade eller dumpade fiskeredskap, så kallade spökgarn, kan fortsätta att fiska under lång tid och påverka bestånden av fisk och skaldjur. Plastmaterialet sönderfaller också till mikroplaster som kan tas upp av, och skada marina organismer.
Se filmer från arbetet med de miljöfarliga vraken
Läs mer om HaV:s arbete med miljöfarliga vrak
Läs mer om prioritering av miljöfarliga vrak