Nyheter

Här på Fiskemagasinet.se kan du hitta nyheter som är fiskerelaterade, urklipp ur tidningar inskickade av läsarna, med andra ord nyheter i både smått och stort om fiske i Sverige med omnejd.

E-posta in tips till; info@fiskemagasinet.se

---

​Ökat intresse för fritidsfiske i Sverige

Nyheter
Under 2019 ägnade sig ungefär 1,6 miljoner personer åt fritidsfiske minst en gång i svenska vatten, jämfört 1,3 miljoner utövare 2018.

– Det är ett trendbrott, fritidsfisket har under ett antal år haft en nedåtgående trend, säger Gustav Enhol Blomqvist, utredare på Havs- och vattenmyndigheten.

Under ett antal år har fritidsfisket haft en nedåtgående trend både när det gäller antal utövare, fiskedagar och fångst. Men under 2019 ökade fritidsfisket till 1,6 miljoner utövare jämfört med 1,3 miljoner 2018, en ökning på 23 procent.

– Ökningen har främst skett i den yngre åldersgruppen 16-30 år och det är framför allt män som fiskar mer. Vi ser också att det är allt fler utanför storstadsregionerna som intresserar sig för fiske, säger Gustav Enhol Blomqvist.

Fritidsfisket i Sverige

• Fritidsfiske är allt fiske som sker utan stöd av fiskelicens för havsfiske eller personlig fiskelicens för insjöfiske.
• Under 2019 uppgick antal fiskedagar till omkring 12,7 miljoner.
• Fritidsfiskarnas behållna fångst uppskattas till 4 700 ton från sjöar och vattendrag och 2 900 ton från havet.
• Bland de viktmässigt dominerande arterna i den fångst man behöll märks abborre, gädda, öring samt kräfta för fisket i inlandet och abborre, makrill och torsk i havsfisket.
• Fritidsfiskets sammanlagda utgifter inklusive investeringar var enligt undersökningen omkring 10,6 miljarder kronor under 2019.

Fritidsfiske i Sverige 2019

Om undersökningen
Havs- och vattenmyndigheten tar varje år fram statistik över fritidsfisket som en del av Sveriges officiella statistik. Statistiken är framtagen genom en nationell enkätundersökning via webb och post till ett stratifierat, slumpmässigt urval av folkbokförda i Sverige mellan 16 och 80 år av Statistiska centralbyrån, SCB, på uppdrag av HaV. Enkäten sändes ut under perioden maj 2019 till januari 2020.

Statistiken är ämnad att upplysa allmänheten om fisket i Sverige och ingår i olika rapporter och projekt där fisket är en väsentlig del. Statistiken används också som beslutsunderlag för beslutsfattare.

Även SLU Aqua använder statistiken i Resurs- och miljööversikten som släpps varje år och materialet används också i olika arbetsgrupper i EU.

Laxens utbredning och födoval till havs hjälper oss förstå hur lax påverkas av miljöförändring och fiske

Nyheter
Vad och var en lax äter till havs i Östersjön styrs till stor del av dess kroppsstorlek och av vilken älv den kommer ifrån, visar en ny doktorsavhandling från SLU. Att olika stora laxar från olika älvar lever sitt liv i olika havsmiljöer får konsekvenser; för hur de mår, hur de växer, hur bra de lyckas föröka sig – och därmed också hur produktiv en laxälv blir. Avhandlingens resultat bidrar till en ökad förståelse om varför lax från svenska älvar kan svara olika på förändringar i miljön till havs.

-Lax från Umeälven simmar snabbt ner till de södra delarna av Östersjön där de spenderar majoriteten av sin tid i havet medan lax från Dalälven först simmar norrut för att sedan söka sin föda i ett stort område från Åland hela vägen ner till södra delarna av Östersjön.Denna skillnad i utbredning mellan olika laxpopulationer innebär inte bara att lax kan uppleva olika livsmiljöer till havs utan också att de utsätts för olika stor risk att fiskas upp, säger Philip Jacobson, som doktorerat vid institutionen vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua).

Denna skillnad i livsmiljö till havs påverkar laxens tillväxt och kroppskondition. Nya analyser av historiska data över Östersjölax visar att laxens födoval; om den äter mest strömming eller skarpsill under sin tid ute i Östersjön, beror på dess kroppsstorlek, på bytets kroppsstorlek samt på var i Östersjön laxen befinner sig. Var laxen befinner sig till havs skiljer sig dessutom åt beroende på vilken älv den fötts i.

-Hur mycket föda som finns tillgänglig till havs skiljer sig alltså mellan laxar beroende på vilken älv de kommer ifrån och hur stora de är. Den kunskapen är viktig eftersom mängden föda som laxen har att tillgå styr dess förmåga att lagra energi och växa, vilket i sin tur påverkar laxens förmåga att producera avkomma. Det är det som till slut styr hur mycket lax våra älvar kan producera, säger Philip Jacobson.

Avhandlingen visar även att kunskap gällande diet och konkurrens om föda till havs hos laxfiskar och andra fiskarter som simmar mellan älv och hav är viktigt att ta hänsyn till vid förvaltning eftersom det styr hur fisk påverkas av förändringar i födotillgång samt av hur mycket vi fiskar.

-Att ta hänsyn till skillnader i vad lax äter till havs samt vad som styr dessa skillnader är viktigt för att förstå hur laxpopulationer kommer att svara på förändringar i miljön. Detta skulle också kunna bidra till att förklara varför M74 och sjukdomsutbrott varierar mellan älvar och år.

Avhandlingen: Size-dependent predator-prey interactions, distribution and mortality in salmon: effects on individuals and populations, kan laddas ner här: https://pub.epsilon.slu.se/16962/

Uppdaterade regler för laxfisket i norra Sverige

Nyheter
1 juni uppdaterades reglerna för det yrkesmässiga laxfisket i Bottenviken och direkt anknytande sötvattensområden. Förhandsanmälan av fångst, separat vittjning av fällor och positionsuppgifter ska minska risken att för mycket lax tas upp.

EU-kommissionen har under två år granskat Sveriges laxfiske. Kommissionens rapport innebär att Havs- och vattenmyndigheten har utvecklat fiskereglerna i linje med de observationer som gjorts. Framför allt har delområde 31 setts över. Det sträcker sig från den nordligaste delen av Östersjön ner till strax norr om Nordmaling (lat 63° 30 N). Reglerna har uppdaterats i detta område som ett första steg.

EU-kommissionen anser att det är viktigt att kunna särskilja sötvattensfångad lax från lax fångad i havet.

– Den havsfångade laxen är nämligen kvoterad till skillnad från den som fångas i sötvatten, säger Elin Hedman, handläggare vid Havs- och vattenmyndigheten.

De uppdaterade reglerna innebär i korthet:

• Laxfällor i havs- och sötvattensområden ska vittjas separat. Fällor i sötvatten kan därmed inte vittjas vid samma fiskeresa som fällor i havet.
• Landning av lax som är fångad i sötvatten måste förhandsanmälas per telefon två timmar före ankomst.
• Positionsuppgifter för utsatta fällor i havs- och sötvattensområdet måste anges, via webben eller per telefon. Det förbättrar kontrollchanserna för redskap och motverkar att fiske i havet redovisas som sötvattensfiske.

– Sammantaget innebär detta att kontrollen över laxfisket blir bättre. Det gynnar på sikt både laxen och dem som fiskar den enligt reglerna, säger Elin Hedman.

Satsning ska få bort förlorade fiskeredskap ur havet

Nyheter
Gamla förlorade fiskeredskap, spökgarn, som blivit kvar i hav och sjöar kan fortsätta att fiska och snärja in fåglar, fiskar och andra marina djur år efter år. Nu satsar Havs- och vattenmyndigheten 3,6 miljoner kronor på att få upp förlorade fiskeredskap ur havet. Södra Östersjön, Öresund och Västkusten prioriteras.

Havs- och vattenmyndigheten (Hav) får varje år ett anslag som heter Åtgärder för havs- och vattenmiljön. Nu prioriterar myndigheten att satsa 3,6 miljoner kronor av anslaget för att få upp förlorade fiskeredskap och därmed också bidra till mindre plast i våra hav.

– De skadar stort den marina miljön och djurlivet. Dessutom fragmenteras fiskeredskap på sikt till mikroplaster som orsakar ytterligare skador. Därför önskar vi få upp så mycket förlorade fiskeredskap som möjligt ur havet, säger Charlotta Stadig, utredare på HaV.

Hjälp från yrkesfisket

Bakgrunden till initiativet är att Näringsdepartementet uppmärksammade det mycket bekymmersamma läget för yrkesfisket. Coronakrisen har fått färskvarumarknaden och även restaurangmarknaden att i princip försvinna. Havs- och vattenmyndigheten gör nu en öppen upphandling för att teckna avtal med leverantörer som ska göra draggningar på havsbottnen. Yrkesfiskare – som har god lokalkännedom – kan bli de som får i uppdrag att genomföra draggningarna.

– Vi har kunnat stötta några projekt tidigare där man sökt och fått bort förlorade fiskeredskap. Men det är ett tids- och resurskrävande arbete. Det finns stora mängder kvar så det känns väldigt bra att nu kunna göra en satsning på att få upp fler förlorade fiskeredskap ur havet, säger Charlotta Stadig.

Havs- och vattenmyndigheten genomför denna upphandling som en öppen upphandling enligt lag (2016:1145) om offentlig upphandling (LOU). Upphandlingen offentliggörs genom annons publicerad i Europeiska unionens databas för upphandlingar (TED) och i nationellt tillgänglig databas via upphandlingsverktyget Kommers Annons på www.kommersannons.se/elite.

Plast bryts ner långsamt

Med förlorade fiskeredskap menas förlorade fiskenät och trålar som fortsätter att fiska utan att någon tar hand om fångsten. Förutom fiskar riskerar fåglar och andra marina djur att trassla in sig i redskapen och kvävas eller svälta ihjäl. Problemet omfattar även andra typer av redskap som burar och ryssjor.

Moderna svårnedbrytbara konstfibermaterial i fiskeredskapen har lett till att problemen ökat. Redskap av plast försvinner inte, utan blir kvar länge i vattnet. När de till slut bryts ner sönderdelas de till mikroplast, som tar sig in i näringskedjan och påverkar ekosystemen.

Erfarenheter från tidigare draggningsinsatser visar på områden med sannolikt stora mängder förlorade fiskeredskap, så kallade hot spot-områden där det blir mest effektivt att dragga. Södra Östersjön, Öresund och Västkusten är områden där insatserna ska fokuseras.

Gemensam strategi för Framtidens Fiske och Vattenbruk

Nyheter
Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket har nyligen fått regeringens uppdrag att ta fram en gemensam strategi och sektorsspecifika handlingsplaner för yrkesfisket, vattenbruket, fritidsfisket och fisketurismen. Uppdraget förutsätter god samverkan såväl mellan myndigheterna som till fisket och vattenbrukets knutna intressentorganisationer.

Stora utmaningar för svenskt fiske och vattenbruk

Många fisken har minskat, varav några drastiskt de senaste åren, däribland torskfisket i Östersjön. Miljötillståndet i Östersjön och Västerhavet är inte så bra. Det handlar om syrefria bottnar, fortsatt övergödning, problem med gamla och nya miljöfarliga ämnen och effekter av klimatförändringen.

– Det är angeläget att ta reda på vad dessa utmaningar innebär för fisket och vattenbruket, men även att hitta nya förvaltningsformer som tar hänsyn till såväl miljön som näringarna, säger Goncalo Carneiro, delprojektledare för Framtidens Fiske och Vattenbruk på Havs- och vattenmyndigheten.

En hållbar blå ekonomi behövs

Våra vatten används på många olika sätt, bland annat för sjöfart, marint skydd, försvar och rekreation. Fisket och vattenbruket är också viktiga beståndsdelar i den blå ekonomin och ska tillsammans med övriga åtgärder bidra till att stärka marina och limniska ekosystemtjänster.

– Jordbruksverket har i uppdrag att främja och utveckla fiskerinäringen, vattenbruket och fisketurismen. Havs- och vattenmyndigheten har i uppdrag att vara förvaltningsmyndighet på miljöområdet för frågor om bevarande, restaurering och hållbart nyttjande av sjöar, vattendrag, hav och fiskresurserna. Det nya uppdraget kommer att bidra till bättre samordning av myndigheternas arbete på fiskets och vattenbrukets område, säger Daniel Melin projektledare Framtidens Fiske och Vattenbruk på Jordbruksverket.

Projekt förbättrar förutsättningarna för hållbart fiske och vattenbruk

Arbetet med regeringsuppdraget har organiserats genom det myndighetsgemensamma projektet Framtidens Fiske och Vattenbruk. Projektet består av en intressentdialogsprocess och en utvärdering av befintliga strategier som i sin tur kommer ligga till grund för framtagandet av den nya strategin och handlingsplanerna.

– Fiskets och vattenbrukets intressenter behövde få bättre förståelse för varandras möjligheter och utmaningar samt en gemensam helhetsbild av varandras verksamheter, roller, ansvar och målkonflikter. För att nå dit och öka samverkan mellan och inom näringarna har vi anordnat tre intressentdialoger. Det har varit god uppslutning och stort engagemang för frågorna. Till hösten planeras ett fjärde dialogtillfälle, säger Goncalo Carneiro .

– Vi har fått positiv återkoppling efter dialogtillfällena och känner att fiskets och vattenbrukets intressenter nu krokar arm i större utsträckning än tidigare. Det är också roligt att se att tilliten till varandra verkar ha ökat. Vi har dessutom fått mycket värdefull input till kommande arbete med den gemensamma strategin och handlingsplanerna. Det arbetet kommer att pågå under resten av året och genomsyras av såväl intern som extern förankring, lyhördhet och delaktighet, avslutar Daniel Melin.

FAKTA

Referensgrupper för fiske och vattenbruk

Samverkan med intressentorganisationerna bedrivs inom ramen för tre referensgrupper:

Referensgruppen för yrkesfiske

Referensgruppen för fritidsfiske och fisketurism

Referensgruppen för vattenbruk

Befintliga strategier

Referensgrupperna består av myndigheter och organisationer med olika uppdrag på fiskets och vattenbrukets område. De har bland annat varit delaktiga under framtagandet av de tre nationella strategierna för fiskets och vattenbrukets utveckling:

Svenskt yrkesfiske 2020 – hållbart fiske och nyttig mat
Svenskt fritidsfiske och fisketurism 2020
Svenskt vattenbruk – en grön näring på blå åkrar, strategi 2012-2020

Hemkära laxar har skapat genetiskt unika laxälvar i Västsverige

Nyheter
DNA-analyser av Atlantlax från 17 vattendrag längs den svenska västkusten visar att laxpopulationerna i varje älv och å är genetiskt unik, men också att Atlantlaxar oftare än Östersjölaxar ”felvandrar”. Det här är första gången som en större genetisk kartläggning genomförts på Atlantlax i svenska vattendrag, och resultaten kan få betydelse för den framtida laxförvaltningen.

Längs den svenska västkusten finns totalt 25 huvudvattendrag med vildlax (Salmo salar). Atlantlaxen leker i vattendrag från Vege å i söder till Enningdalsälven i norr. Efter i genomsnitt två år i vattendragen vandrar laxungarna ut i Atlanten. Där växer de sig stora och återvänder sedan för lek till det vattendrag där de är födda. Laxfiskar är kända för sin heminstinkt, så kallad homing, som gör att lokala populationer med distinkta genetiska skillnader kan utvecklas relativt snabbt.

”…bra med lite, lite felvandring”

Resultaten från den stora genetiska kartläggning som genomförts vid Sveriges lantbruksuniversitet visar att Atlantlaxen från samtliga vattendrag längs västkusten är genetiskt skilda ifrån varandra. De genetiska skillnaderna mellan laxpopulationerna i väst är dock inte lika stora som skillnaderna mellan lax från Östersjöns olika laxälvar. Det här beror bland annat på att alla Atlantlaxar har ett gemensamt ursprung, men också på att fler Atlantlaxar än Östersjölaxar tycks ”felvandra”; inför leken simmar de upp i ett annat vattendrag än det i växt upp i.

­­–På västkusten har vi många åar som mynnar nära varandra i havet och då kan lax och öring ta fel älv. Att vandra till rätt älv är viktigt för att bevara den lokala stammens anpassning till hemmamiljön, men samtidigt är det bra med lite, lite felvandring så att hela tiden nya gener kommer in. Felvandring är alltså inte ”fel” ur en biologisk aspekt, men den får inte bli för omfattande, säger Linda Söderberg, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua).

Sydliga och nordliga laxälvar

Även om det finns distinkta genetiska skillnader mellan lax från olika västsvenska vattendrag så visar den genetiska kartläggningen att Atlantlaxen grovt kan delas in i två geografiska huvudgrupper: den ”sydliga gruppen” består av populationer från Rönneå upp till Kungsbackaån, medan den ”nordliga gruppen” omfattar Rolfsån upp till Enningdalsälven.

– Laxar som är närmare släkt har ofta gemensamma egenskaper och vandringsmönster. För att få en så bra anpassad förvaltning som möjligt så försöker vi förvalta på så lokal nivå som det går. Allra bäst vore en anpassad förvaltning för varje älvs bestånd, men det är ofta inte möjligt av kostnadsskäl. Istället för att ge råd för hela västkustens bestånd på en gång kan vi i framtiden nu förfina råden. Våra data säger till exempel att man nog bör dela upp västkusten i minst två kanske tre förvaltningsenheter, säger Linda Söderberg.

Kartläggningen av Atlantlaxens genetik har gjorts på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten, och har genomförts vid SLU Aquas fiskgenetiska laboratorium på Drottningholm. Totalt har mer än 1500 laxar från 17 huvudvattendrag samt från 11 biflöden till dessa analyserats. I stort sett samtliga undersökta fiskar har samlats in med så kallat elfiske, som innebär att fisken bedövas med el, proverna tas och fisken återutsätts levande i vattendraget igen. De genetiska analyserna har gjorts på samma uppsättning DNA-markörer (18 så kallade mikrosatelliter) som tidigare använts för studier av Östersjölax.

Restaurering viktig för laxstammarnas överlevnad

­Resultaten visar också att den genetiska variationen mellan laxarna generellt ökar med ökad areal uppväxtområden för laxungar.

­–Ju större habitat desto större blir den genetiska variationen i en population och det är viktigt för bestånden som därmed kan ha en större möjlighet att anpassa sig till miljöförändringar, som till exempel ett varmare klimat. Skulle populationen bara bestå av individer med en och samma genuppsättning finns ingen flexibilitet, och inga annorlunda genvarianter som kanske är bättre anpassade för framtidens klimat eller andra förändringar i naturen, säger Linda Söderberg.

Enligt forskarna visar detta hur viktigt det är att restaurera redan befintliga habitat där laxen leker samt att ge dem tillgång till ännu större uppväxtområden genom att bygga fiskvägar. Beräkningar som gjorts visar att arealen uppväxtområden för Atlantlax i vattendragen längs västkusten har ökat med 15 % mellan 1999 och 2015 och att vattenkvaliteten har förbättrats genom kalkning.

Trots alla goda fiskevårdsinsatser så råder det dock fortfarande ett restaureringsunderskott.På grund av ett varmare klimat och ökad konkurrens med andra arter så har Atlantlaxen en försämrad överlevnad ute i havet. Det har lett till att mängden laxungar som föds per hektar uppväxtområde har minskat, så idag är den totala mängden utvandrande laxungar lägre än 1999.

–För att säkra Atlantlaxens genetiska variation och motståndskraft mot miljöförändringar så måste vi fortsätta arbetet med att restaurera och tillgängliggöra habitat. Det är särskilt viktigt av att vi fortsätter att ta bort onödiga vandringshinder i vattendragen så att laxen kan nå sina gamla uppväxtområden, som ofta gjorts otillgängliga på grund av vattenkraftutvinning. Samtidigt måste förstås fisket anpassas och minska, något som skett både genom föreskrifter från myndigheter och genom frivilliga åtgärder, säger Linda Söderberg.

Stora fiskar växer sämre i varmare klimat

Nyheter
Studier på vilda fiskpopulationer har visat att små fiskar växer snabbare men att stora fiskar växer sämre vid högre vattentemperaturer. Men hur kan dess skillnader i tillväxt och andra effekter av uppvärmning påverka framtidens fisksamhällen? Max Lindmark vid Sveriges lantbruksuniversitet har analyserat experimentella data och utvecklat matematiska modeller och visar i sitt avhandlingsarbete bland annat att klimatförändringar kan få stora effekter på storleksammansättningen i ett fisksamhälle och att uppvärmning ökar risken för att rovfiskbestånd kollapsar.

Ämnesomsättningen hos fiskar och andra växelvarma djur ökar ju större djuret är och ju varmare omgivningen är. Klimatuppvärmning kommer därför att öka en fisks behov av föda, vilket i sin tur kan påverka hur de växer, och i förlängningen också samspelet mellan arter.

– Flera studier på vilda fiskpopulationer har visat att kroppstillväxten ökar hos små eller unga individer, men minskar eller förblir oförändrad hos äldre eller större individer när det blir varmare. Men det är viktigt att vi inser att det finns begränsningar i fältdata. Vissa fiskpopulationer kan till exempel ha blivit utsatta för hårt fisketryck i flera decennier vilket också kan påverka tillväxtmönstren, säger Max Lindmark som doktorerat vid institutionen vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua) vid Sveriges lantbruksuniversitet.

För att förstå hur uppvärmning påverkar tillväxtmönster hos individer, och i förlängningen storleksstruktur och dynamik i populationer och födovävar, har Max Lindmark sammanställt och analyserat data från experiment där man mätt ämnesomsättning och födointag vid olika temperaturer hos olika stora fiskar. Ämnesomsättningen ökar med både temperatur och individens storlek. Det gör födointag också, men bara till en viss temperatur. Därefter avtar födointaget ju varmare det blir. Om dessutom födointaget inte ökar lika snabbt som ämnesomsättningen i takt med att fiskar växer i storlek, så borde även den optimala temperaturen för tillväxt vara lägre hos större individer enligt enkla tillväxtmodeller.

– Genom mina analyser av tillgängliga oberoende experiment kunde jag visa att både förutsättningarna och förutsägelsen stämde. De här resultaten visar att när det blir för varmt för en art, så är det de större fiskarna som drabbas först och slutar växa, även när de får tillräckligt med föda. Om detta sedan kommer leda till att fiskar inte växer sig lika stora i varmare klimat återstår att se, eftersom det även beror på temperaturen fiskarna lever i relativt till deras optimala temperatur för tillväxt, samt hur födotillgången förändras, säger Max Lindmark.

I de analyserade studierna fick fiskarna hela tiden tillräckligt med föda, men den situationen gäller sällan i naturen. Så en viktig fråga är hur klimatförändringar påverkar naturliga populationer och födovävar, och om olika stora individer påverkas olika av uppvärmning. Enligt Max Lindmark är detta en komplex fråga eftersom det finns så många samvarierande variabler och återkopplingsmekanismer i en födoväv. För att studera detta har Max Lindmark utvecklat matematiska modeller av arters samverkan i olika miljöer och olika temperaturer.

Resultat från modelleringsstudierna i avhandlingen visar att storlekssammansättning i födovävar kan ändras mycket redan vid små temperaturförändringar. Dessutom ökar uppvärmning risken för att toppredatorer kollapsar, om de är specialiserade på byten av en viss storlek som blir mer ovanliga i varmare klimat.

– En bättre förståelse för hur kroppstillväxt och storlekssammansättning förändras i varmare klimat är viktigt både ur ett generellt ekologiskt perspektiv och för att förstå hur vi ska fiska på ett hållbart sätt i framtiden. Trots snabbare kroppstillväxt hos små individer kanske vi inte kan förvänta oss lika stora fångster i varmare klimat då populationerna kan komma att utgöras av små fiskar i en större utsträckning än idag.

Länk till avhandlingen: Temperature- and body size scaling: effects on individuals, populations and food webs.

Så mår fisk och skaldjur i svenska vatten -positiv utveckling för räka och braxen men sämre för gädda och havskräfta

Nyheter

Statusen för torsk i Kattegatt och östra Östersjön och för hälleflundra i Västerhavet är så dålig att arterna inte bör fiskas alls. Utvecklingen är mer positiv för makrill, långa och nordhavsräka. Det visar SLU:s årliga översikt ”Fisk- och skaldjursbestånd i svenska hav och sötvatten”, som görs på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten.

Rapporten tas fram av institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua) vid Sveriges lantbruksuniversitet och beskriver trenderna för de kommersiellt mest intressanta bestånden av fisk och skaldjur i havet och de fyra stora sjöarna: Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren. I år beskrivs 50 arter fördelade på ett hundratal olika bestånd eller områden.

Rapporten presenterar också SLU:s och Internationella havsforskningsrådets, ICES, biologiska råd för förvaltning av bestånden och av hur mycket som kan fiskas. I ICES rådgivningsarbete deltar ett 50-tal forskare från SLU Aqua.

– Nordhavsräka i Västerhavet, makrill i Nordsjön och braxen i flera stora sjöar har haft en positiv beståndsutveckling och där bedömer vi att fisket kan ökas. Glädjande är också att siklöjan i Vättern och Mälaren börjat återhämta så pass att de skulle klara ett något högre fisketryck, säger Eddie Von Wachenfeldt, som är miljöanalysspecialist vid institutionen för akvatiska resurser och vetenskaplig redaktör för rapporten.

Betydligt värre är situationen för torsken i östra Östersjön och Kattegatt där ICES ger rådet att torskfisket ska stoppas helt 2020. Även för torsken i västra Östersjön samt i Skagerrak och Nordsjön vill ICES se kraftigt sänkta kvoter, med 43-54 respektive 51 procent.

–Torsken mår dåligt och det syns i både i minskad tillväxt och hög naturlig dödlighet. I östra Östersjön så finns en koppling till förändringar i ekosystemet där dåliga syreförhållanden, dålig tillgång till byten och parasitangrepp påverkar, men det är inte helt klarlagt hur allt samverkar, säger Eddie Von Wachenfeldt.

Även fångsterna av andra marina arter som gråsej, havskräfta, kummel, rödspätta och rödtunga bör minskas i Västerhavet.

När det gäller gös och gädda som bland annat är populära arter för fritidsfisket längs kusten så anser experterna vid SLU att fångsterna av båda arterna bör minskas i Egentliga Östersjön. Fångsterna av gös och gädda bör inte heller öka i de stora sjöarna.

–När det gäller arter som exempelvis gädda, gös och abborre är fritidsfiskets uttag betydligt större än yrkesfisket, och får en allt större betydelse för fiskebestånden. Men vi skulle behöva bättre data för att bättre kunna utvärdera beståndsutvecklingen från år till år, säger Eddie Von Wachenfeldt.

Rapporten bygger på data insamlad från yrkes- och fritidsfisket, samt på omfattande övervakning av fiskbestånden och analyser av nationella och internationella forskare.

De fiskar och skaldjur som ingår i översikten är viktiga indikatorer på hur miljön mår och en del av det akvatiska ekosystemet. En bra förvaltning behöver ha helhetssyn och en del av rapporten beskriver den ekosystembaserade fiskeriförvaltningen och de ekosystemstjänster som våra hav, sjöar och vattendrag levererar.

–En uppföljning av beståndens utveckling och vetenskapligt baserad rådgivning krävs för att få till en hållbar förvaltning. Rapporten ger även en lite bredare kunskap om olika bestånds utveckling, om vad som påverkar beståndens status och hur detta i sin tur påverkar andra arter, miljöer och ekosystemstjänster. Detta är viktigt för genomförandet av ekossystemansatsen som syftar till att uppnå en ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet i fiskeförvaltningen, säger Fredrik Ljunghager, utredare på Havs- och vattenmyndigheten, HaV.

Härifrån kan du ladda ner rapporten: ​Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten – resursöversikt 2019

Nu kan du köpa fiskekort för Gällivare kommun

Nyheter

Nu öppnar Länsstyrelsen åter försäljningen av det så kallade Gällivarekortet. Det gäller för fiske på statens vatten ovanför odlingsgränsen i Gällivare kommun. Informationsmaterialet som medföljer fiskekortet är nu uppdaterat med hänsyn till de förändringar som föranletts av Högsta domstolens dom i Girjasmålet.

Högsta domstolens beslut i Girjasmålet innebär att länsstyrelsen inte längre har rätt att upplåta fiske på den del av Gällivare kommun som utgörs av Girjas sameby. Eftersom Högsta domstolens beslut har omedelbar rättsverkan stoppade länsstyrelsen omedelbart all försäljning av det så kallade Gällivarekortet som fram till dess även omfattat Girjas samebys område ovanför odlingsgränsen.

– Vi stoppade försäljningen eftersom vårt informationsmaterial inte längre stämde med det område som vi får upplåta, säger David Bell, handläggare på Länsstyrelsen. – Nu har vi justerat informationen så att det tydligt framgår vilket område som Gällivarekortet gäller i, betonar David Bell.

Girjas sameby har meddelat att man tillåter de som löst säsongstillstånd för småviltsjakt att fortsätta att jaga enligt dessa under resten av jaktsäsongen. Vad gäller fiskekorten har Girjas sameby meddelat att man inte tillåter fiske på redan köpta årskort. För dem som redan köpt årskort för Gällivareområdet och haft för avsikt att fiska inom Girjas område kommer Länsstyrelsen därför att betala tillbaka fiskekortsavgiften om man så önskar. Återbetalning kommer att ske fram till den sista februari.

– Den som vill ha tillbaka fiskekortsavgiften ska vända sig till den återförsäljare där man köpt fiskekortet. Är dock kortet inköpt via internet så vänder man sig till Länsstyrelsen, förklarar David Bell.

Utfallet i Girjasmålet får också som följd att det kvoterade vattnet Tertojokk samt delar av bland annat Kaitum- och Kalix älvar inte längre ingår i länsstyrelsens upplåtelser.

Information om de aktuella avgränsningarna finns på Länsstyrelsens fiskekortbilagor för Gällivare- och Kiruna kommuner. Denna information finns även tillgänglig på länsstyrelsens webbplats.

Jakt och fiske inom Girjas sameby

Nyheter

UPPDATERAT // Efter förfrågan från Girjas sameby har Länsstyrelsen i Norrbottens län nu åter aktiverat Girjas jaktområde i NatureIT. Därmed kan befintliga innehavare av årets läns- och kommuntillstånd, som gäller t o m 30 juni 2020, aktivera jaktdygn enligt samma villkor och med samma begränsningar som tidigare. Enligt Girjas sameby blir det inte möjligt att köpa enstaka jaktdygnstillstånd inom Girjas-området.

Den 23 januari beslutade Högsta domstolen att Girjas sameby – men inte staten – har rätt att upplåta småviltsjakt och fiske på samebyns byområde ovanför odlingsgränsen. Domen trädde i kraft med omedelbar verkan och Länsstyrelsen tog därför bort möjligheten att ge tillstånd till jakt eller fiske i området.

— Det är Länsstyrelsen som även i fortsättningen hanterar, administrerar och upplåter småviltsjakten och fisket på statens mark ovan odlingsgränsen, med undantag för området Girjas sameby. Reglerna är desamma som tidigare för övriga delar av länet och vi har ingen anledning att förändra dessa. Länsstyrelsen ingen uppfattning om eller när eventuellt fler samebyar kommer att tillerkännas motsvarande rätt som Girjas fått med anledning av Högsta domstolens dom eller hur denna fråga kommer att hanteras, säger länsråd Johan Antti.

Uppdaterad den 29 januari

Projekt vill återställa Torneälven

Nyheter

Gränsälven Torneälven har stor betydelse för både yrkesfiske och fritidsfiske i Norrbotten och för hela Östersjön. Tillsammans med Finland vill Länsstyrelsen i Norrbottens län genomföra ett åtgärdsprojekt i Torneälvens biflöden.

Hittills har 110 mil vattendrag inventerats på svenska sidan i TRIWA III-projektet som avslutades 2014. Men nu hoppas åtgärdsprojektet TRIWA LIFE återuppta återställning av älvens biflöden med tillhörande våtmarker.

Torneälvens avrinningsområde är gemensamt för Finland och Sverige och definieras av EU som ett internationellt vattendistrikt enligt EG:s Ramdirektiv för vatten (2000/60/EC). Syftet med direktivet är att förebygga en försämring av vattenmiljön och att åtgärda påverkade vattenmiljöer.

Återställningen skulle innebära bättre förutsättningar för allt liv i gränsälven samt öka produktionen av fisk och andra vattenlevande organismer.
Våtmarkerna skulle bättre kunna ta upp nederbörd och avsmältning. Samt ge ett högre motstånd mot översvämningar och binda en stor mängd koldioxid.

Under 2019 skickades en förfrågan om samarbete till finska jord- och skogsbruksministeriet och miljöministeriet.
—Det är förutsättning att få med den finska sidan i projektet. Om inte Finland går med så kan vi inte genomföra projektet, säger Magnus Johansson, projektledare för ReArc.

Projektet beräknas få en budget på cirka 140 miljoner kronor och kan under den isfria tiden sysselsätta cirka 50 personer.
—Inom projektet är syftet att öka bevarande statusen inom det internationella distriktet i samarbete med de två grannländerna, Finland och Sverige. Tanken är att genomföra de åtgärdsförslag som är framtagna inom ett tidigare Intrereg projekt, TRIWA III, säger Magnus Johansson.

• Dela kunskap och erfarenheter mellan deltagande länder och parter
• Bredda och fördjupa samarbetena mellan myndigheter och forskningsinstitut i flera länder
• Att skapa gynnsamma förutsättningar för vattenlevande organismer (bland annat lax, utter. flodpärlmussla, gröntrollslända och öring)
• Bidra till att miljökvalitetsnormerna för ytvatten uppnås liksom miljömålet Levande sjöar och vattendrag
• Utföra åtgärder enligt gällande åtgärdsprogram

Efter projektet ökas möjligheten för sportfiske i älven och yrkesfiske i havet genom att den biologiska produktionen i älven stiger.

---