Här på Fiskemagasinet.se kan du hitta nyheter som är fiskerelaterade, urklipp ur tidningar inskickade av läsarna, med andra ord nyheter i både smått och stort om fiske i Sverige med omnejd.
E-posta in tips till; nyheter@fiskemagasinet.se
Östersjöns fiskekvoter för 2019 klara: Helhetsgrepp om felrapportering av lax
Foto: Ulrika Carlsson
Vid mötet i ministerrådet den 15 oktober beslutade EU:s fiskeministrar om kvoter för fisket i Östersjön för 2019. De arter som omfattas är torsk, sill, skarpsill, lax och rödspätta.
Beslutet innebär minskade kvoter för fyra bestånd, bland annat östra beståndet av torsk. Däremot blir det stor ökning för kvoten för västra beståndet av torsk. Det blir stora sänkningar av det västra och det centrala östersjöbeståndet av sill/strömming.
Vid mötet i ministerrådet den 15 oktober beslutade EU:s fiskeministrar om kvoter för fisket i Östersjön för 2019. De arter som omfattas är torsk, sill, skarpsill, lax och rödspätta.
Beslutet innebär minskade kvoter för fyra bestånd, bland annat östra beståndet av torsk. Däremot blir det stor ökning för kvoten för västra beståndet av torsk. Det blir stora sänkningar av det västra och det centrala östersjöbeståndet av sill/strömming.
I diskussionen har EU:s fiskeministrar utgått från rekommendationer från Internationella havsforskningsrådet, ICES, som också baseras på nationell data och information och EU-kommissionens förslag om fiskemöjligheter. Beslutet är i linje med fastställda mål om ett långsiktigt hållbart fiske baserat på inriktningen i den gemensamma fiskeripolitiken och den fleråriga förvaltningsplanen för torsk, sill/strömming och skarpsill i Östersjön.
Den svenska delegationen leddes av landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Havs- och vattenmyndigheten, HaV, har under processen som föregått rådsmötet bidragit med underlag till förhandlingarna.
– Beslutet i samband med ministerrådet innebär ett helhetsgrepp för att komma åt felrapporteringen av lax i Östersjön, säger Gry Sagebakken, utredare på Havs- och vattenmyndigheten.
Kvoten för torsk i västra Östersjön sänktes kraftigt från 2016 till 2017. Under 2018 var kvoten för västra torskbeståndet oförändrad, men då man har haft en god rekrytering ökar beståndet i storlek och fiskemöjligheterna ökas på grund av ökningen i beståndets storlek. För att inte ha ett för högt fisketryck gick man inte fullt ut på det vetenskapliga rådet och man kommer också fortsätta med en bag-limit på sju torskar per dag per person under 2019 i västra Östersjön. Det östra beståndets tillstånd är bekymmersamt och fiskemöjligheterna sänks med 15 procent, man lägger också in en lekstängning i juli för att skydda lektorsk i område 25 och 26.
Kvoten sänktes för flera av sillbestånden, (Bottniska havet, den centrala sillen och den västra sillen) för att kunna nå målet om ett maximalt hållbart fiske inom ramarna för den fleråriga planen. Kvoten för sillen i Rigabukten, rödspättan i hela Östersjön och för skarpsillen i hela Östersjön kunde ökas i enlighet med rådgivningen från forskarna.
– Det var långa och intensiva förhandlingar där medlemsländerna stod långt ifrån varandra i flera frågor. Vi ser med tillförsikt på att ländernas lyckades nå ett resultat och att förutsättningarna för 2019 års fiske nu är klara, säger Gry Sagebakken.
Länk till regeringens pressmeddelande >>
Här kan du läsa mer om HaV:s arbete med kvoter (Totala tillåtna fångstmängden, TAC) >>
HaV föreslår fördelning av laxkvot: ”Viktigast är att öka skyddet för svaga laxbestånd”
Fotograf: Alf Linderheim / N / IBL Bildbyrå
Nyhet
Svenska bestånd av vild lax har visat en positiv utveckling de senaste tio åren. Men fortfarande är flera bestånd svaga, till exempel i Rickleån, Kågeälven, Testeboån och Emån. Under senare år har också flera bestånd drabbats av ökad dödlighet på laxyngel och vuxen lax, bland annat i Mörrumsån och Vindelälven.
Havs- och vattenmyndigheten, HaV, föreslår nu hur den svenska laxkvoten för yrkesfisket 2018 ska fördelas.
16 svenska älvar mynnar i Östersjön och har bestånd av lax som av Internationella havsforskningsrådet, ICES, klassar som vilda laxbestånd, det vill säga bestånd med naturlig laxproduktion. Dessa älvar, inkluderat Torne älv som är gränsälv mot Finland, svarar för cirka 95 procent av all vild lax i Östersjön. I övriga Östersjöländer finns det ytterligare cirka 20 älvar med naturproducerad lax.
I Sverige finns det även åtta älvar där det odlas och utplanteras cirka 1,7 miljoner laxyngel. All sådan utplanterad lax ska vara märkt genom att fettfenan klipps bort så att den odlade laxen kan skiljas från den vilda laxen.
– Att laxbestånden utvecklats positivt under den senaste tioårsperioden beror till stor på att ministerrådet successivt beslutat om lägre laxkvoter. Kvoterna har sjunkit från 460 000 laxar till senare års nivåer på strax under 100 000 laxar för samtliga länders fiske i hela Östersjön, säger Håkan Carlstrand, utredare på enheten för fiskereglering på HaV.
EU:s ministerråd tog i oktober beslut om laxkvoter för yrkesfisket i Östersjön för år 2018. HaV bedömer att det finns möjlighet att fördela 28 360 laxar till svenskt licensierat yrkesfiske.
HaV föreslår att den svenska laxkvoten fördelas till kustfiske med fasta redskap inom tre förvaltningsområden med hänsyn till beståndens status och skyddsbehov. Förslaget går nu på remiss till bland annat länsstyrelser och fiskets organisationer. Remissvar ska vara inlämnade senast 16 mars. De nya reglerna föreslås träda i kraft den 22 mars 2018.
– När vi fördelar kvoter utgår vi från biologisk rådgivning och utfallet av de sista årens fiske. Den prioriterade frågan för HaV är att öka skyddet för de svaga bestånden av lax. Vi bedömer därför att kustfisket med fasta redskap bör styras mot fiske efter odlade och starka vilda bestånd, säger Håkan Carlstrand.
HaV föreslår att 26 700 laxar fördelas till kustfisket med fasta redskap samt att 1 660 laxar reserveras för att täcka upp eventuellt överfiske och för bifångster i trål och andra redskap. HaV föreslår också att laxkvoten delas upp inom tre förvaltningsområden; Bottenviken, Bottenhavet och Östersjön (kuststräckan Skåne till Uppsala län)
- I Bottenviken (ICES delområde 31) föreslår HaV att 19 000 laxar får fångas. Av dessa får högst 12 000 laxar vara laxar med fettfena, det vill säga vild lax. När 12 000 laxar med fettfena fångats stoppas fisket förutom inom terminalfiskeområdena samt i Umeälvens fredningsområde där fångsten i högre grad består av odlad lax. Fiske efter odlad lax får här fortsätta tills den totala kvoten är infiskad.
- I Bottenhavet (ICES delområde 30), föreslår HaV att 7 500 laxar får fångas. Inom detta område består fångsten till cirka 75 procent av odlad fettfeneklippt lax.
- I Östersjön, från Skåne i söder till Uppsala län i norr, (ICES delområde 22-29) föreslår HaV att 200 laxar får fångas. I området finns endast två älvar med bestånd av vild lax, Emån och Mörrumsån. Bestånden är svaga och dödligheten på återvandrande lax till Mörrumsån har på grund av sjukdomar varit hög under senare år.
- 1 660 laxar fördelas inte utan reserveras för bifångster i andra redskap och för att täcka upp eventuellt överfiske.
Förslaget om fördelning av kvoten berör cirka 110 yrkesfiskare. De fiskare som främst fångar odlad lax i sina redskap bedöms, enligt HaV, kunna fånga minst samma mängd lax under 2018 som under 2017.
Återvandringen av vuxen lax till kusten och älvarna under 2017 var generellt sämre än under de senaste 5 åren vilket påverkade fisket och fångsterna. Den svenska kvoten för år 2017 var totalt 26 870 laxar och totalt fångades 23 592 laxar.
– Den lägre återvandringen av lax under 2017 kan delvis bero på naturliga förhållanden ute i Östersjön som påverkar vilka år som ger svagare respektive starkare återvandring av lax. Andra faktorer som till exempel miljö- och hälsorelaterad dödlighet kan också ha betydelse säger Håkan Carlstrand.
Rapporter om hög dödlighet kommer bland annat från Mörrumsån och Vindelälven samt flera älvar med kompensationsutsättningar av odlade laxsmolt. Sveriges Veterinärmedicinska Anstalt, SVA, undersöker på HaV:s uppdrag orsakerna till dödlighet av vuxen lax. Enligt SVA är orsaken virus- och bakteriesjukdomar men också nedsatt allmänkondition och fysiska skador från fiskredskap.
Här kan du läsa remissen om bestämmelser för yrkesfiske efter lax i Östersjön under 2018 >>
Så mår svensk fisk: Negativ utveckling för siklöja och hummer – uppåt för strömming och sik
Fotograf: Håkan Carlstrand
Nyhet
För trettonde året i rad kommer nu den samlade översikten av hur våra kommersiellt viktigaste fiskar och skaldjur mår i havet och de stora sjöarna .
– Nytt för i år är att vi även beskriver fritidsfisket mer utförligt. Det fisket får allt större betydelse för utvecklingen av många av Sveriges bestånd av fisk- och skaldjur, till exempel sötvattens- och kustlevande arter som abborre, gädda, gös, lax, röding och öring, liksom marina arter som torsk och hummer, säger Fredrik Ljunghager, utredare på Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
Rapporten ”Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2017” bygger på uppgifter från forskning, övervakning och analys av internationella och nationella forskare och rapporter från yrkes- och fritidsfisket. Totalt redovisas underlag och råd för 48 fisk- och skaldjursarter fördelade på 75 bestånd eller områden. Fiskarterna är uppdelade i olika bestånd och rapporten innehåller bland annat uppgifter som utbredningsområde, lek, vandringar, maxålder och i vilka miljöer arten trivs bäst. Vidare beskriver rapporten ekosystemtjänsterna, alltså hur fisk och skaldjur kommer till nytta för människan genom till exempel föda, rekreation och biologisk mångfald
Lokala bestånd för flera arter
Rapporten har tagits fram av Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU och ges sedan 2012 ut av Havs- och vattenmyndigheten, HaV, i samarbete med SLU.
– Många av våra fisk- och skaldjursarter har lokala bestånd och det går därför inte att säga att det generellt blir bättre eller sämre för enskilda fisk- och skaldjursarter. Många arter, till exempel sill/strömming och torsk, är uppdelade i större delbestånd medan arter som abborre, gädda och öring förekommer i lokala bestånd, säger Magnus Appelberg, professor vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU.
– För ett antal bestånd som fjärsing, horngädda och vitlinglyra samt för arter som blåmussla och ostron är underlaget så pass begränsat att en bedömning inte kan göras.
Positivt och negativt
Bestånden av marulk, skarpsill och rödtunga i Nordsjön, strömming i centrala Östersjön, rödspätta och skrubbskädda i södra Östersjön och Kattegatt samt sik längs delar av Östersjökusten visar en positiv utveckling. I de stora sjöarna Vänern, Vättern, Hjälmaren och Mälaren är bestånden av både gös och braxen stabilt.
En negativ utveckling har däremot bestånden av siklöja i Bottenviken; strömmingen i Bottenhavet; gös och gädda längs Östersjökusten. För skaldjuren ser det fortsatt bekymmersamt ut för hummern medan situationen för nordhavsräka, havskräfta och krabba i stort sett är oförändrade sedan föregående år. Signalkräftan har klassats som invasiv främmande art inom EU och HaV tog nyligen fram ett förslag till hanteringsprogram som nu är på remiss.
– Orsaken till att många bestånd är i dåligt skick beror på att fisketrycket historiskt har varit, och i många fall fortfarande är, för högt. Det gäller både svenska och andra länders fiske, och det gäller både yrkes- och fritidsfisket, säger Magnus Appelberg.
Så här beskriver forskarna vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU läget för fisk- och skaldjursbestånd, fördelat på havsområden. Generellt för alla svenska vatten är att beståndet av ål fortfarande är mycket svagt:
– Stora sjöarna. I Hjälmaren och Mälaren har bestånden av gös en relativt god status. Detsamma gäller bestånden av sik, öring och lake i Vättern, och i Vänern är beståndet av sik stabilt. För alla sjöarna gäller att bestånden av braxen är livskraftiga.
– Östersjön. Bestånden av rödspätta och skrubbskädda har god status i södra Östersjön och Öresund. Detta gäller också strömmingen och öringen i centrala Östersjön. Även öringen i Bottenhavet och siken i Bottenviken har utvecklats positivt. Sämre ser det ut för gös och gädda längs kusten i Egentliga Östersjön (från Ålands hav till de danska sunden), liksom det gör för siklöjan i Bottenviken. Torsken i östra beståndet har dålig tillväxt och är mager.
– Skagerrak/Kattegatt. Beståndet av rödspätta och lokala bestånd av öring har relativt god status, medan det ser sämre ut för bestånden av hummer, havskatt, hälleflundra och skoläst. Beståndet av torsk i Kattegatt är fortsatt litet, men visar viss positiv utveckling.
– Nordsjön. Bestånden av marulk, rödtunga och skarpsill samt i någon grad också kolja och kummel bedöms ha en god status. Beståndet av torsk i Nordsjön håller successivt på att öka. Värre ser det ut för pigghajbeståndet, som bedöms vara i mycket dåligt skick.
Här kan du läsa rapporten ”Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2017”.
Ny statistik om det svenska fritidsfisket från HaV
Fotograf: Natalie Greppi
Nyheter
Havs- och vattenmyndigheten, HaV, presenterar nu ny officiell statistik om det svenska fritidsfisket som omfattar totalt cirka 1,4 miljoner personer.
– Den typiske fritidsfiskaren i Sverige är en man på cirka 42 år som bor i inlandet i södra eller mellersta Sverige. Han fångar främst gädda och abborre men även öring och använder oftast handredskap som spinn- eller flugspö. I genomsnitt är han ute sju dagar per år och fångar cirka åtta kilo fisk om året, säger Gustav Blomqvist, utredare på HaV.
Fiske fortsätter att engagera svenskar på fritiden.Totalt är svenska fritidsfiskare ute och fiskar 10,3 miljoner dagar om året.
Abborre, gädda, öring samt harr och röding är populära arter för fritidsfiskare i norra Sverige, i Östersjön är det främst gädda, abborre, sill och strömming medan fritidsfiskare på västkusten mest fiskar efter makrill, torsk och öring.
Det visar den nationella enkätundersökning om fritidsfisket i Sverige som för fjärde gången genomförts av Statistiska centralbyrån, SCB, på uppdrag av HaV. Siffrorna i den statistik som nu publiceras omfattar främst fritidsfisket under 2016 men när det gäller antalet utövare även delar av 2015.
Statistiken omfattar fiske där fångsten konsumeras i det egna hushållet och där rekreation, turism och tävling kan vara viktiga motiv. Inom sötvattensområden kan även fångster som säljs ingå, säger Gustav Blomqvist, utredare vid enheten för fiskereglering på HaV.
Undersökningar av fritidsfiskets omfattning i Sverige har gjorts sedan 1970-talet. Från och med 2013 tar HaV årligen fram officiell statistik för fritidsfisket. Andelen som svarade ja på frågan ”fiskade du ifjol” motsvarade under 2016 cirka 1,4 miljoner personer i åldern 16 – 80 år varav cirka 1 miljon män och 420 000 kvinnor. I den förra officiella statistiken var siffran något högre, 1,6 miljoner.
Antalet fiskedagar var under 2016 drygt 10,3 miljoner dagar medan de var 11,2 miljoner dagar föregående år. Den sammanlagda fångsten som behålls inom fritidsfisket uppskattas 2016 till 10 330 ton, vilket är mindre än i den förra officiella statistiken.
– Gällande den nedgång vi ser i statistiken så grundar sig detta främst i att urvalsförfarandet ändrats vilket gör att statistiken sjunker något. Minskningen ligger dock inom den statistiska felmarginalen. Årets siffror behöver alltså inte betyda att fritidsfisket minskar utan att de i verkligheten kan ha ökat eller är oförändrade, säger Gustav Blomqvist.
Enligt den nya statistiken så omsatte fritidsfiskare cirka 6,2 miljarder kronor på sitt fritidsfiske under 2016. Detta att jämföra med tidigare år då motsvarande siffra legat mellan 5,3 – 9,2 miljarder kronor.
Bytesfiskens storlek styr hur Östersjölaxen mår
Nyheter
Att ta hänsyn till storleken hos både laxen och dess bytesfisk som strömming och skarpsill är viktigt om vi vill förstå vad Östersjölax äter ute till havs samt hur den mår. Det visar en ny studie av forskare från institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet, som nyligen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Ecosphere.
Studien visar att födointaget hos lax beror på dess egen kroppsstorlek, men också på storleken på dess byten, vilket innebär att olika stora laxar kan ha olika diet trots att de befinner sig i samma område i Östersjön. Studien visar också att den här storleksberoende interaktionen mellan laxen och dess byte även påverkar laxens kroppskondition, ett mått på laxens välmående.
– En ökad förståelse kring vilka faktorer som påverkar vad lax äter i Östersjön är viktigt, eftersom födan påverkar laxens kondition. Förändringar i storleksstrukturen hos strömming och skarpsill påverkar alltså hur laxen mår, vilket i sin tur kan påverka hur mycket avkomma en lax kan producera. Sådan kunskapär viktig för att förstå hur födotillgången till havs kan påverka mängden lax som olika laxälvar producerar varje år, säger Philip Jacobson, huvudförfattare till studien och doktorand vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua).
Laxens diet påverkar också hur olika ämnen, såsom miljögifter och vitaminer, ackumuleras i fisken, och forskarna menar att resultaten i studien kan användas till att öka vår kunskap om hur förändringar i Östersjöns havsmiljö påverkar mängden miljögifter i lax samt bidra till forskning kring förekomsten av M74, en sjukdom som leder till att många yngel dör på grund av brist på vitaminet tiamin (B1).
Att det är viktigt att ta hänsyn till storleksstrukturen inom fisksamhällen för att förstå hur individer interagerar med varandra har visats i tidigare studier baserade på matematiska modeller, experiment samt observationer i sjöar och dammar. Den här studien, som bygger på data från årliga trålundersökningar efter bytesfisk ute till havs i Östersjön, visar att man även bör ta hänsyn till individers olika storlek även i stora, öppna system.
– Nästa steg är nu att titta på var lax från olika älvar äter ute i Östersjön och, tillsammans med resultaten från denna studie, försöka få en bättre bild av hur olika laxpopulationer i Östersjön påverkas av miljöförändringar ute till havs, säger Philip Jacobson.