I detta reportage är Joel Rynbäck på rödingsäventyr i hemelijärvi.
Var på ett rödingvatten som vi vet har individer över fem kilo, vi nötte nästan dygnet runt från torsdag till söndag.
Uruselt fiske var det vi mötte och det enda som ville fastna, på kroken var det där kastpilsrödingarna.
Hur vi än försökte hittade vi inte nån större fisk, tills söndagen var kommen.
Just innan vi skulle bege oss av isen, gjorde vi ett sista hål var en bit ifrån varandra. Kompisen meddela att det cirkulera stor fisk där han satt sig.
Jag förflytta dit och kom till ett serverat borrhål, kompisen hade sitt ekolod igång och jag såg ett större eko 2 meter ovanför botten. Vevade upp myskan dit och sekunden senare högg tröströdingen, det kändes som en mindre fisk först. Men eftersom rusning på rusning förstod jag vid det laget att det var en finare fisk.
Den kämpade vackert och vi båda fick känna det där adrenalinruset som ger belöningen för allt slit.
Slitet att få ut utrustningen på isen, sova i tältet på isen. Få uppleva när spänningarna knakar och låter som åskan i mörkret, endast ett liggunderlag mellan kroppen och isen. Ibland kändes det rent som mindre jordbävningar, nu satt belöningen på kroken för all svett och ångest över att inget större än en kastpil ville äta våra maggotar.
Äntligen varit den uttröttade och fanns under hålet, nu återstod det bara att försöka styra in den och försiktigt hala upp den.
Väl uppe på isen inser vi att det är en fin fisk, men inte en av de vi var på jakträtt efter. Rödingen vägde prick 2000 gram och hade en längd på 56 cm, väldigt rund och vackert exemplar som kom till tröst.
Efter den fångsten var aktiviteten under isen åker som dygnen innan, fattades bara att veva upp och lämna isen på vårt hemlijärvi..
Åter nästa vinter på nya äventyr är som förutbestämt…
Berättare och fångstman: Joel Rynbäck på Rödingsäventyr