Vuonna detta kala reportaasi, Lyckat Laxfiske i Fisketidningen, får vi vara med om svårslagen fiskeupplevelse i Torneåälv.
Nu när man sitter och binder flugor till den stundade laxpremiären är det inte för inte att man minns tillbaka till tidigare fiskeupplevelser. Det finns speciellt en fiskesväng som jag ofta drömmer mig tillbaka till och det var fjol årets sista laxsväng, som verkligen var ett lyckat laxfiske.
Vi var tre förväntningsfulla laxfiskare som åkte i säsongen elfte timme för att fiska lax i Torneåälv. Fastän vi alla tre hade haft en lyckad laxsäsong, var vi sugna på mer. Förväntningarna var ganska höga när vi åkte för att fiskeklockan skulle visa 4 kala, vilket är max enligt klockan. Vi hade bestämt oss för att ta en lång fisketur, dels för att det såg ut och bli den sista för säsong och att månen stod i fas för ett lyckat fiske.
Väl framme så var vi snabbt igång med att fiska och det tog bara drygt en timme innan Kimmo fick en lax på 11,9 kg. Vi tyckte det var en stor lax för att vara så pass sent på säsongen, för oftast brukar man få laxar av den mindre modellen i juli.
Efter ytterligare drygt en timme så small det på för Peder och han fick en lax på 12,9 kg. Joten se oli vain hänen tehdä Kimmo liittyi penkillä, koska jos sinulla lohi, sinun täytyy odottaa, kunnes kello lyö uuden päivän, ennen kuin saavat kalastaa uudelleen.
Det tog knappt en timme efter det att Peder hade fått sin lax så hade även jag en lax på kroken. Jag hade gett den för mycket lina när jag kom till värngropen, där man kan landa laxen. Jag släppte den därför igenom en mindre fors och gick neråt älven för att komma till ett nytt lugnvatten. En risk med och släppa den genom forsen så sent på säsongen när det är mindre vatten är att sänket kan sätta sig i någon sten så man tappar laxen.
Halvvägs ner till lugnvattnet kände jag att det blev stumt i linan så jag befarade att mitt sänke hade satt sig i någon sten och att laxen hade kommit undan. Jag stod uppe på en slänt och sa till Peder:
– Det är stumt, sänket satte sig nog bland någon sten.
Peder som kom med håven gick nere vid vattnet och när han kom fram till linan sa han:
– Ta det lugnt!
För han såg att linan hade lindat sig runt en sten så han tog lös den och började reva in lina samtidigt som jag vevade in löslina, plötsligt hör jag Peder säga:
– Den är kvar.
Det var mer än vad jag trodde och hoppades på, väl nere i lugnvattnet så drog jag upp en lax på 15,9 kg vilket är personligt rekord för mig. När vi satt på bänken och väntade till att klockan skulle passera tolvslaget diskuterade vi varför inte laxen hade gått lös för mig. Vi har en teori att när laxen slutade känna spänning i linan så vänder den om för att fortsätta vandra uppåt i älven. Det låter som en teori som kan stämma fast hur som helst så satt den kvar. Peder berättade att när han revade in lina så misstänkte han att laxen simmade mot honom vilket stärker den teori vi enades om.
Sen så började det småregna, Kimmo tyckte att vi skulle åka hem och komma tillbaka nästa kväll för att fiska över natten fast jag sa att då visar inte klockan 4 fiskar så vi beslutade oss för att stanna. Vid klockan två kom solen fram så det kändes lite skönare att fiska fast så många laxar hade inte kommit upp över natten.
Efter ytterligare en timme lagade vi oss mat och då kom vi överens om att ställa in bromsen på våra rullar till max. För nu skulle vi inte låta de eventuella laxarna bestämma vart de skulle landas utan vi skulle ta upp laxen i värngropen på våra villkor.
Fisket gick lite trögt det hade endast varit ett par påslag fast ingen lax på land under hela natten så vid klockan halv sex på morgonen sa Kimmo att vi skulle nog ha åkt hem. Jag svarade:
– Ja med facit i hand skulle vi ha gjort det men vi väntar till klocka sex för då slår det om till bättre fiske igen enligt fiskeklockan.
Nu ville det sig inte bättre att det var helt dött i älven och jag lyckades med att missta sänket vid tio minuter i sex. När jag kom upp till bänken så hade Sören Lejon kommit och jag sa till honom att skynda sig i med grejorna för klocka sex slår det över till 4 fiskar på fiskeklockan. Sören skrattade gott och sa du med din fiskeklocka samtidigt som jag tog beslutet att packa ihop när fisket hade varit så trögt under natten.
Det hade bara hunnit gå tre minuter efter det klockan slog om till 4 fiskar innan Peder ropade:
– Fisk!
Väl i värngropen ville laxen gå ut i strömmen fast Peder drog tillbaka den och sa nu tar vi upp den. När jag såg den sa jag till Peder så har stor lax har jag aldrig håvat. Peder sa ner med håven så drar jag in den, när den var i håven hörde jag Peder förvånat säga:
– Så stor trodde jag den inte var, laxen vägde 18,4 kg vilket även är hans personrekord.
Väl tillbaka på sträckan där vi fiskar, tog jag Peders spö och skyndade mig att sätta på en ny tafs och en ny 6:ans krok nu när jag hade packat ner mina fiskesaker. Peder hade knappt hunnit väga in sin lax innan jag ropade:
– Fisk!
Så det var bara och vandra tillbaka till värngropen och när Peder böjde sig ner för att håva laxen hörde jag honom säga den är inte så liten den här också. Jag sa ner med håven så drar jag in laxen, väl på land och invägd till 14,4 kg satt vi båda och pustade ut och tittade på varandra. Två stora laxar tagna på detta sätt och båda i håven under 5 minuter från att de tog på flugan.
Kimmo fiskade en stund till fast någon mer lax blev det inte för vårt sällskap. Peder och jag enades om att, hade man vetat att laxarna var så pass stora hade vi nog inte tagit upp de så brutalt, när man bara har 6:ans krok. Samtidigt tyckte vi båda att det var den roligaste kampen vi någonsin haft, ett verkligt lyckat laxfiske.
Att i elfte timmen på laxsäsongen sätta två personrekord och nästan sex laxar i en laxask gör att man verkligen längtar efter att få prova de nya flugorna man bundit och få se om de också levererar. Fast att man ska få uppleva att samma fluga ska ta upp nästan 33 kg lax under 20 minuter lär vara svårt att bräcka fast man vet aldrig och bara det nu blir den 1 juni så får man se om det blir ett lyckat laxfiske.
Teksti: Onnistunut Lohenkalastus, Jan Johansson
Kuvat: Onnistunut Lohenkalastus, Jan och Peder Johansson