En detta reportaje peces, Registro de truchas en Strömhult en Fisketidningen, acompañamos a un grupo de chicos en una de sus aventuras de pesca.
Varje vår och höst är vi ett gäng på nio grabbar som åker till småländska Strömhult för att fiska och umgås. I detta vatten fiskar man grov regnbåge. Medelvikten brukar ligga omkring 3,5-4 kg. I vattensystemet finns även en liten unik stam av vildöring och i år skulle det bli öringsrekord i Strömhult.
Vildöringen är dock hyfsad sällsynt och brukar endast låta sig luras av någon i vårt sällskap varannan eller var tredje gång vi besöker Strömhult. Vikten på denna vildöring brukar pendla mellan 1-2,5 kg, i fjol våras fick jag en öring på 3,5 kg. Vilket var sällskapets största dittills.
Under denna resa hände det overkliga, ett mirakel! Sent en kväll skulle jag visa min kusin hur man fiskar med min speciella nattfluga. Det blev en lektion som varken jag eller han kommer att glömma. Efter ett par kast får jag ett för Strömhult kraftigt men vanligt hugg. Strax därefter känner jag hur mitt myggspö i klass 3 som är tacklat med 0,20 tafs kränger ovanligt kraftigt, det nästan bågnar enda ner i handtaget och de hörs tunga och kraftiga plask utifrån mörkret.
Det är kolsvart ute, jag tänder pannlampan för att försöka se vad som händer. Fem meter från stranden får vi se en 90 cm lång varelse vältra omkring i ytan, adrelanlinet börjar pumpa och jag utbrister:
– Det är en 8 o 10 kilos “Jiihooo”, kusinen skrattar och jag drillar för kung och fosterland mellan buskar, grenar och hala stenar. Tankarna for i huvet…. vilken megaregnbåge, den här måste jag få upp, bara den inte sticker ut mot ön och kör sönder tafsen kring stenar som dom brukar göra.
Kampen fortsätter, fisken stångar hårt men håller sig i närområdet, märkligt.. funderar jag. Kusinen ropar till några av de andra som just rensar sina fiskar:
– Kom och kolla Tompa har krokat på ett riktigt as. Grabbarna samlas, jag tänder pannlampan och det uppstår ett jubel. Jag tänker igen…. den här fisken får jag inte tappa, mitt myggspö får jobba som aldrig förr, hoppas tafsen håller. 0,20 nu är man inte kaxig.
Thomas Öhman visar stolt upp megaöringen som togs på klass 3 spö
Till slut har jag lirkat in fisken till stranden och kan göra ett håvningsförsök. Då ser jag verkligen hur stor den är och tänker, oj vad stor den! oj oj OJ! Det är en riktig bumling!! Det första håvningsförsöket misslyckas. Jag darrar, lirkar och trixar… nu då!
Jag doppar min lilla håv för andra gången och med en snabb rörelse ligger halva fisken däri, stjärten hänger på utsidan, den får inte plats. Jag skrattar …. otroligt vilken firre!! Puhh men va skönt, jag har den i alla fall i håven.
Jag tar tag om den otroligt kraftiga stjärtpolen för att fisken inte ska kunna kränga sig ur min lillhåv och ser till min förvåning att det inte är någon jätteregnbåge.. utan en MEGAöring. OTROLIGT! Jag skrattar igen, jag har alltså fångat en osannolikt stor öring från den lilla unika stam som finns i Strömhult.
När vi varsamt väger fisken tynger den vågen till hela 6,3 kg. Fantastiskt! Vilken lycka, vilken dag, vilken fisk. Vi tar ett par bilder när jag krokat loss den så upptäcker jag ytterligare en fluga i fiskens mungipa, kroken är rostig, kanske ett par veckor gammal och det hänger 20 cm tafs kvar i den, någon har haft på den och fått linbrott. Jag släpper fisken och den simmar lugnt tillbaka i det nattsvarta småländska skogsvattnet.
Efter jag pratat med Robban, som driver Strömhult så får jag reda på att jag med denna praktfisk slagit Strömhultrekord på öring och att han själv inte visste om att det fanns öringar av denna kalliber i hans vatten. Nu vet vi alla att det faktiskt gör det hur otroligt det än låter. Någonstans i dammen simmar alltså denna vackra drömöring som skänkte mig en fiskeupplevelse som jag kommer att bära med mig resten av livet.
Texto & Foto: Öringsrekord i Strömhult, Thomas Öhman
