19 Lokakuu 2019, kello on juuri kulunut 16.00.

Pataljoona on ohi, sekä henkisesti että fyysisesti, en voi sanoa, että voimme mitään sinä päivänä. Team Snipsjönin kolme kuluneet jäsentä istuvat autossa, enimmäkseen hiljaisuudessa. Kilpailu on ohi, Sverigegäddans syksyllä kilpailu 2019 är avklarad. 8 timmar i båt. Konstant hård vind. Ett fiske som man knappast kommer berätta för sina framtida barnbarn om. Ansiktet är trasigt av all vind. Det enda man vill göra är att lägga sig.

19 Lokakuu 2019, kello on juuri kulunut 16.12.

Någon bryter tystnaden med ett uppmuntrande ”vi nollade ju inte iallafall”. Äh, knip igen. Dåligt försök kan tyckas, men det räcker. 10 minuter tidigare funderade man på om fisket är rätt intresse, eller om man ska byta till något annat, vad som helst egentligen. Nu sitter vi där, nederlaget är bortglömt och diskussionerna kring vilken sjö vi satsar på till nästa tävling är igång. Man är inte klok helt enkelt.

Tävlingsfiske lockar fram något härligt, taggande och ibland pinsamt larvigt hos folk, iallafall hos mig och mina kompanjoner. Tiden mellan tävlingarna (ett HALVÅR) är en transportsträcka fylld med konstiga planer och gissningar. Det börjar med gissningar på placering, längd på gäddor osv. Ju närmare nästa tävling man kommer, desto mer detaljerade blir planerna. Vilken vik ska vi börja i? Vilka beten gäller? Vem köper korv? Vi brukar köpa på oss lite nytt och fräscht till betesboxarna inför tävling, har hotspotsen bestämda, kollat djupkartor, och när man väl sitter där på tävlingsdagen så pekar alla förutsättningar åt andra håll. Tröjor med teamlogon på är fixade. Detta håller på att spåra ur. Bilresan på väg till fiskevattnet brukar bestå av peppande prat, ibland skrik. Nu har det spårat ur, på ett skönt sätt. När startskottet går är vi sjukligt taggade, nästan pinsamt faktiskt, och fisket börjar entusiastiskt. Första liverapporten kommer. Några teams har fyllt pappret redan. Fan. Vi skulle sträckt lite på den där 57-centimetaren. Någon slänger in en skön kommentar som höjer humöret och så köttar vi igen.

Sådär fortsätter dagen och det blir sällan som man planerat, men det blir alltid sjukt kul ändå.

Vi har deltagit i Sverigegäddan tre gånger, det är den enda tävling vi har vetskap om att vi kan delta i. Oavsett om du använder en sprillans Alumacraft, en eka med (förhoppningsvis) hanterbart läckage eller om du fiskar från land. Sverigegäddan är tillgänglig för alla. Du behöver ingen trailer för att komma till starten i en förutbestämd sjö där alla deltagare ska starta samtidigt, du kan tävla i sjön där båten legat fastkedjad vid samma träd i nitton år. Deltagaravgiften, 200 kr, är sinnessjukt överkomlig, och alla pengar går dessutom till att sponsra olika projekt som Sportfiskarna förfogar över.

Jag upprepar: Fiska i vilket vatten du vill (med tillstånd), billig avgift och samvetescentrat i hjärnan får sig en skön boost av att det går till välgörande ändamål. Hattrick i fördelar alltså.

30 Toukokuu 2020, kello 08.00 sitter vi där igen. Hotspotsen kommer absolut vara förutbestämda. Korven är såklart ordnad. Betena ligger och väntar i boxarna. Pepptalket i bilen har gjort sitt och varje kast känns som kastet som tar oss upp till topp tre i tävlingen. Kanske blir det som planerat, kanske inte. Men vi kommer sitta där, och jag hoppas fler upptäcker denna inkluderande tävling och sitter på sitt hemmavatten med samma känsla i kroppen som vi.

Det är nära nu, och senast igår fick jag en gissning/spådom/sanning med modifikation av min ena kompanjon. ”Tror vi hugger tre skapliga och landar på plats 16”. Det vore vi nöjda med, fast väntar man en stund efter tävlingens slut är vi nöjda med plats 52 också.

Man är inte klok helt enkelt.

Kika in på Sverigegäddan och anmäl er nu.

/Jesper, Team Snipsjön